Liv i universum

Under många år har jag haft intresse för frågan om det finns liv i andra himlakroppar (planeter) i vårt solsystem och i universum. Som kristen undrar man naturligtvis har Bibeln något att säga i ämnet. Här några korta reflektioner utifrån tre olika böcker och till slut några korta tankar utifrån Bibeln. 

För fyrtio år sedan läste jag min första (”vetenskapliga”) bok i detta ämne, John Billingham (ed.), ”Life in the Universe”, The MIT Press, 1981 (461 sidor). Boken är en antologi med många (44 författare) av 1900-talets ledande forskare som har haft intresse i ämnet. Den boken har en ren naturalistisk utgångspunkt. Man antar att livet på jorden har uppstått genom kemiska processer som sedan övergick till biologisk evolution. Man antar att om det liv finns i annat håll i universum har också det livet uppstått genom liknande naturalistiska processer. Boken var en intressant läsning, men frågan om det finns liv annat håll i universum förblir obesvarat. Ditintills (alltså 1980-talet) hade man inga tecken på livet i universum. Hur är det i dag, 40 år senare? Trots massivt sökandet efter livstecken i Mars, i kometer och i andra planeter i solsystemet har vi samma svar: inge tecken på liv i solsystemet utanför jorden. Och universum bortom jorden är så lång borta att söka livstecken därifrån är ännu mycket svårare. Alla miljarder som har satsats i sökandet efter liv I universum (SETI, ”Search for Extraterrestrial Inteligence”) har varit bortkastade miljarder.

I sin slutreflektion i boken skriver Phillip Morrison. ”The first session (i boken) began with the broad sweep of cosmic evolution, which has become the myth of our time for scientist. When I say myth, of course I don’t mean falsehood nor do I mean a mere tale. I mean a world view embodied substantial values of deep cultural significance, centered around efforts to explain origins.” Och lite senare: “Our myth is a grand cosmic myth. But there is also a style of great personal myth: a hero, his life and times, how he was chosen, what he did in childhood, the difficulties he went through, the triumphs he had, the disaster he endured… That is, of course, the life of Charles Darwin… The story of evolution is the Ramayana (Ramayana ett indiskt epos om Ramas äventyrer) of the scientist, and Charles Darwin is Rama.” Evolution är alltså en myt skapat av vårtids ateistisk/humanistisk kultur, en världsåskådning som genomsyrar allt, t.ex. sökandet efter liv i universum. 

De två andra böcker som handlar om liv i universum är Michael J. Crowes två böcker, ”The Extraterrestrial Life Debate 1750-1900. The idea of a plurality of worlds from Kant to Lowell”, Gambridge University Press, 1986 (680 sidor) och,” The Extraterrestrial Life Debate. Antiquity to 1915”, University of Notre Dame Press, 2008 (554 sidor). Denna senare bok är en efterföljare till den första. I den senare boken har Crowe återgett källor (citerar dem) med korta kommentarer. Dessa två böcker innehåller allt man behöver för stilla ens nyfikenhet om tidigare generationers spekulationer kring frågan: finns liv i ”andra världar”. 

Crowes böcker handlar debatter om liv i vårt eget solsystem och i viss mån i vintergata ur ett historiskt perspektiv. Utgångspunkten i dessa spekulationer var vårt eget solsystem. Man antog nämligen att stjärnor i vintergatan är liknande med vårt solsystem med en central stjärna och planeter som kretsar kring den. 

Föreställningar i liv i kosmos har rötter i antiken, men ”blåser upp” ordentlig kring sekelskiftet 1700-1800-talet. ”By about 1800, the extraterrestrials hade made inroads on the human intellect than at any time before – or perhaps since. Essentially every body in our solar system, the Sun and Moon, the planets and their satellites, and comets, were territories that in the eyes of many, the extraterrestrials had occupied. And their presence was applauded by devotes of natural theology, by poets, preachers, and scientist”, skriver Crowe. Existens av människoliknande varelser i andra planeter togs som en given sanning. Bakom denna föreställning var ett analogt tänkande. Om jorden har skapats i syfte att bebos av människor måste (Gud) haft samma syfte med andra planeter, solen, månen och kometer. 

Dessa föreställning var så stark att den fick ett direkt genomslag i astronomiska ”upptäckter”. Med hjälp av bättre teleskop hade italienaren Giovanni Schiaperelli upptäckt ”kanaler” (ett välorganiserat bevattningssystem) i Mars. Naturligtvis drog man slutsatsen att ingenjörer i Mars hade skapat denna ”kanalsystem”. 

Många kristna drogs in i dessa spekulationer. Fenomenet fick i början av på 1700-talet beteckningen ”Astro-theology”. Frågan uppstod: kan den kristna tron harmonieras med tron på många världar? Man frågade t.ex.: Om Gud hade skapat dessa ”världar” (andra solsystem med planeter) med sina invånare har också dessa världar fallit i synd? I så fall måste Jesus lida och dö många gånger om. Fredrick William Cronhelm formulerade frågade: ”If… we seek to extend the hope of redemption to the fallen races, among the intelligent inhabitants in innumerable worlds, we must suppose the Second Person of the blessed Trinity to go on successive missions of salvation from world to world, assuming one after another the nature of every fallen race… Is there a Betlehem in Venus, a Getsemane in Jupiter, a Calvary in Saturn?”. Thomas Chalmers skrev rörande ord om syndfria varelser I Guds skapelse. Först skriver han om vår värld i ”exil” där mörker och uppror råder, men ”it is not so in the habitation of the unfallen. There every desire and every movement is subordinated to God… There God is all in all. They walk in his light. They rejoice in the beatitudes of His presence…. and the unceasing joy of their sinless existence lies in the knowledge and the admiration of Deity.” (“Discourses, 97, 98, 99) 

Tre religiösa rörelser tog föreställningen om liv i ”andra världar” som en del av sin tro, swedenborgarna, mormoner och sjundedags-adventister. Emmanuel Swedenborg skriver att ”it has been granted me of the Lord to discourse and converse with spirits and angels who are from the other earths”. Dom skulle genom honom vägledd hur människa på vår jord bör leva. Joseph Smith hade flera ”uppenbarelser” i vilka han beskriver skapelsen, ”that by [Christ], and through him, and him, the worlds were created and the inhabitants thereof are begotten sons and daughters unto God.” Ellen White hade liknande uppenbarelser. “The Lord has given me a view of other worlds. …The inhabitants of the place were of all sizes; they were noble, majestic, and lovely. They bore express image of Jesus… Then my attending angel said to me, ‘None in this place have tasted of the forbidden tree; but if they should eat, they would fall’.”  

Några religiösa visionärer hade fått ”besöka” dessa ”andra världar”, kommunicera med deras ”invånare”. Synden hade tydligen inte kommit in dessa världar. En del funderar om djävulen levde i solen och därför kunde solen också vara ett ”helvete” dit de ickefrälstas själar hamnade. Vissa trodde att de frälstas ”hem ” efter döden är kanske i någon av dessa (syndfria) ”världar”. Orions stjärnbild fick ett speciellt intresse när den beskrevs som ”an opening in the coelum empereum”, dvs. en öppning till en värld där ett evigt ljus skiner bland oräkneliga världar. 

Många betraktade också vår värld som en ”teater”, som en skådeplats för de övriga ”världar”, ”a theatre of redemption”, som Thomas Chalmers uttrycker det. 

I slutorden i ”The Extraterrestrial Life Debate. Antiquity to 1915” skriver Crowe. “The question whether or not extraterrestrial intelligent beings exist remains unanswered in 1915 – and remains unanswered today.” 

Vad säger då Bibeln om ”andra världar”? Ingenting. Man inser detta snart när man läser Bibeln. I skapelsen gav Gud solen, månen och stjärnor bara ett syfte: att lysa över jorden (se 1 Mos. 1:14-19). Genom profeten Jesaja säger Gud följande om jorden: ”Så säger Herren, … han som format och frambragt jorden… han skapade den inte att ligga tom utan gjorde den till att vara bebodd.” När man läser om kristnas spekulationer kring liv på solen och på månen och på stjärnorna undrar man hade man inte läst texten i Första Moseboken. Det finns några texter i Bibelns som tycks antyda att det finns liv i ”andra världar”? Men dessa texter förekommer ofta i poetiska sammanhang. En sådan text är Job 37:7. Där nämns ”Guds söner” som ”höjde glädjerop” när Gud skapade jorden. Vilka är dessa ”Guds söner”? I Jobs bok är ”Guds söner” av allt att döma änglar och inte invånare i andra bebodda världar”. Boken börjar med en text om Guds söner inför Gud (Job 1:6). Paulus i Efesierbrevet (3:10) nämner ”härskarna och makterna i himlarymderna”. På vad han med dessa ”härskarnas och makterna” syftar blir oklart, men antagligen har han änglar i tankar (jfr. 1 Petr. 1:12). I  Uppenbarelseboken nämns änglar flera gånger. 

En sak är dock klart. Ingenstans i Bibeln antyds att stjärnor skulle vara bebodda. ”Planeter” nämns inte alls i Bibeln i den betydelsen vi använder ordet. Det grekiska ordet planetes (därav vårt låneord ”planet”) förekommer bara en gång i Judasbrevet (1:13) och betyder ”vandrare”. Uppmärksam bibelläsera som läser Bibel 2000 noterar att i Judas 1:13 förekommer ordet ”komet”. Den grekiska texten är ordagrant asteres planetai, ”vandrande stjärnor” (”irrande stjärnor” i 1917 års översättning och Folkbibeln, ”stjärnor som har kommit ur sin bana”, NuBibeln). Texten i Judasbrevet är tydligt. Judas använder stjärnor som metaforer när han beskriver ”de gudlösa [som] missbrukar vår Guds nåd till ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende härskare och herre, Jesus Kristus” (vers 4).  

Sammanfattningsvis. Det som är gemensamt för båda grupper i sökandet efter andra världar och liv är en analog som kan formuleras på följande sätt: ”som på jorden, så också i universum”. Metoden är dock olika. Den första (moderna gruppen, astrobiologer) utgår från en materialistisk evolution och använder tekniska verktyg (radioteleskop, rymdsonder etc.) för att försöka få svaret på frågan. Den andra gruppen utgår från filosofiska spekulationer och i kristna sammanhang försöker man finna stöd för dessa filosofiska spekulationer från bibeltexter. 

Den första gruppens föreställningar faller när man kommer till insikten att livet på jorden inte ha uppstått genom kemiska processer. Det finns ingenting idag (ingen forskning) som skulle tyda på att livet faktiskt hade uppstått spontant i livlös materia. Addy Pross skriver i slutet av sin bok, ”What is Life”: ”A final word: despite these recent insights, key questions remain unanswered” t.ex. hur uppstod livet på jorden och finns liv bortom i andra planeter? Peter Ward och Joe Kirschvink i boken ”A New History of Life” (2015) att livet inte uppstod på jorden utan på Mars varifrån den kom hit genom en meteorit. De s.k. vetenskapliga metoder tycks lämna moderna forskare utan svar. 

Den andra gruppens (den som har sina rötter i den grekiska filosofin) föreställningar har fallit därför att den nya forskningen (människans besök på månen och rymdsonderna i Mars) har på ett övertygande sätt visat att dessa två himlakroppar är utan liv. De yttre planeterna Jupiter, Saturnus, Neptunus och Uranus är obeboeliga p.g.a. deras sammansättning (består huvudsakligen av olika gaser). Pluto är så långt borta att det är helt utesluten att där skulle finnas liv. På månarna som kretsar kring Jupiter har man inte heller upptäck några spår av liv. Samma gäller Merkurius och Venus. Faktum kvarstår att Jorden är den enda bebodda planeten i solsystemet. 

När det gäller den kristnas föreställningar (som också har sin grund den grekiska filosofin) faller när man läser Bibeln och inser att Gud skapade solen, månen och stjärnor som ljuskällor. Deras syfte beskrivs uttryckligen i Första Moseboken 1:14-19. De visioner och uppenbarelser som kristna hade sammanfaller med tiden då tron på ”andra bebodda världar” var som starkast (1700- och 1800-talen). Det verkar så att denna allmänna tro gav upphov till ”uppenbarelser” som beskriver det som de filosofiska spekulationerna redan hade get uttryck för

Steve Pinker, Enlightenment Now

Bokrecension

Steven Pinker, Enlightenment Now, Viking, 2018 (556 sidor)

Steven Pinker professor i psykologi vid Harvard Universitet. Boken har en undertitel ”The Case for Reason, Science, Humanism, and Progress.” Undertiteln avslöjar bokens “apologetiska” karaktär. När jag köpte boken kom jag att tänka på böcker med titel som ”Case for Christ” och ”Case for Creation”. Pinker verkar vara ateist (eller åtminstone sekulär humanist). Denna ateistisk-humanistiska hållning präglar starkt bokens innehåll 

Boken har tre delar (delade i 23 kapitel) och dess resonemang bygger på tre ”keystones” (hörnstenar) som han kallar dem.

”The first keystone in understanding the human condition is the concept of entropy or disorder.” Pinker ger en någorlunda korrekt beskrivning av entropi. För att illustrera entropin tar han exempel från vardagslivet och skriver att saker (som kläder, hus etc.) förändras och att denna förändring går i riktning mot det sämre i enlighet med entropin. Om människan skriver han att ”våra kroppar är osannolika hopsättningar av molekyler och att de (våra kroppar) upprätthåller denna ordning med hjälp av andra osannolikheter.” Om vi människor är osannolika ansamlingar av oorganiserade molekyler, hur kom det sig att denna osannolika ansamling av molekyler, dvs. vi människor, blev till i första hand? Pinkers svar är: självorganisation (som är den andra ”keystone” i hans resonemang).

Enligt honom uppstod livet och alla efterföljande livsformer i en ”fysikalisk och kemisk process …  [som] gav upphov till konfiguration av materia som kunde replikera sig själv, dvs. göra kopior som gjorde kopior, vilka kunde göra kopior av kopior osv, i en exponentiell explosion”, och hoppsan, människan blir till. Men hur har detta varit möjligt när vår observation av entropiska processer i vardagssammanhang motsäger denna ”självorganisation”? Kemiska ämnen ansamlar sig inte för att bli kläder och andra ting som sedan gör kopior av sig själva! Varför inte? Jo, de är livlösa materiella ting bestående av olika ämnen. Och våra vardagliga observationer säger att kemikalier aldrig observerats hopa sig att bli kläder, skor, bilar etc. Människan har ändå blivit till genom självorganisation, enligt Pinker. Hur är detta möjligt? Bakom Pinkers resonemang lurar naturligtvis den stora darwinistiska berättelsen om ”det naturliga urvalet” och dess skaparförmåga.

I denna process, att människan blir till, spelar informationen (den tredje ”keystone”) en viktig roll. Information ”kan tänkas vara en reduktion av entropi – en ingrediens som skiljer ordnade, strukturerade system från en stor mängd slumpmässiga och oanvändbara strukturer.” Men kära professor Pinker, detta säger ingenting om hur denna tredje ”keystone” (informationen) kom in i systemet i första hand!

Pinkers föreställning av livsformernas tillblivelse kan illustreras med hjälp av en å. Denna å har sin början i en sjö (hög entropi). I sjön börjar en del av vattnet ansamla sig vid åmynningen och börjar av sig självt rinna uppåt i ån, ibland som en fors, tills det når så högt upp att det fryser till. Och då kan det inte rinna tillbaka. Vattnet har förvandlats till iskristaller (låg entropi). Av erfarenhet och observationer i naturen vet vi att detta aldrig kommer att hända! Varför inte? Jo, det är utifrån vår förståelse och insikter i gravitation som vi kan säga att detta aldrig kommer att hända. Vatten i dess naturliga miljö rinner alltid neråt p.g.a. gravitation. Isen börjar smälta när våren kommer och börjar rinna ner mot sjön.

Samma resonemang kan tillämpas på entropin. Entropin är lika obarmhärtig som gravitation. Naturliga processer går alltid i riktning från ordning till oordning. För att ordning kan skapas måste man föra in energi i systemet och systemet måste vara så konstruerat att energin blir tillgänglig i systemet för att systemet kan fungera i enlighet med dess syften. Vi kan illustrera dettas med hjälp av an bil. Bilen är konstruerad i ett bestämt syfte: att ta mig från en plats till en annan. För att detta kan fungera måste bilen få energi, annars händer ingenting. Energikällan måste vara utanför bilen och energin måste vara i en form som bilen kan använda. Här kommer bränslet (en kemisk energikälla) in i bilden. Bilens motor är byggd så att den kan förvandla (bränna) denna energi till värme som i sin tur förvandlas till mekaniskt arbete som överförs i hjulen som får bilen att rulla. Bakom alla dessa moment finns design. (Det finns många andra detaljer i bilen, som t.ex. batteri, för att få bilen att fungera i sin helhet) Bilen är konstruerad (designad) för sitt syfte. Råvara och energi i sig skapar ingenting. Information är en nödvändig ingrediens i sammanhanget. Det är bara input av meningsfull information som får saker att fungera i enlighet med deras syfte.

Detta är det stora dilemmat i den darwinistiska berättelsen. Naturliga, icke-styrda processer, som kan beskrivas med hjälp av entropin, skapar aldrig ordning – för att inte tala om levande, självkopierande organismer.

Pinkers beskrivning av information behöver också kommenteras lite närmare. Enligt Nationalencyklopedin (nätupplaga) är information en ”generell beteckning för det meningsfulla innehåll som överförs vid kommunikation i olika former.” Information i denna betydelse som Nationalencyklopedin ger den (”meningsfull kommunikation”) uppstår inte genom naturalistiska processer. Ibland blandar man ihop information med ordning. Men dessa är två olika saker. Snöflingan visar fantastisk ordning, men den har ingen meningsfull kommunikation med sin omgivning. Information som meningsfull kommunikation överförs via olika medier, som t.ex. i skriven text, genom digital överföring, teckenspråk osv. Information i biologiska organismer kan bäst liknas med digital information liknande den vi har i datorer. Man talar om det genetiska ”språket”, eller den genetiska koden. Levande organismer är fulla av denna form av information. Olika organ i kroppen ”kommunicerar” med varandra genom detta genetiska språk.

Pinker antyder helt korrekt att levande organismer är målinriktade, teleologiska styrda storheter med inbyggda syften och mål. Men som trogen evolutionist använder han ändå ordet ”skenbart” i sammanhanget. ”Ögonen bedrar” skulle man kunna säga utifrån Pinkers horisont. Tro inte på dina egna observationer och erfarenheter och slutsatser du kan dra ifrån dem! De bedrar dig! Verkligheten är dock att levande organismer är teleologiska och målinriktade. T.ex. kan ögats funktion beskrivas som målinriktad. Ögats syfte är att ge rumslig information från omgivningen så att organismen kan klara sig i sin miljö. Processen är oerhört komplex när vi börjar fundera lite närmare. Ljusvågor av olika längd träffar näthinnan i ögat. I ögat förvandlas dessa ljusvågor till elektiska signaler som sedan genom synnerven förs in i syncentret i hjärnan. Hjärnan tolkar dessa elektiska impulser och skapar den bild som ögat har förmedlat till hjärnan.

Hur ett sådant komplext samspel mellan ögonen och hjärnan skulle ha uppstått av sig självt är bortom alla sannolikhetens gränser. Redan Charles Darwin hade problem med ögats uppkomst. Han skriver i Om arternas uppkomst: ”Att föreställa sig att ögat med alla dess oefterhärmliga anordningar för att anpassa skärpan till olika avstånd, att släppa in olika mängder ljus och att korrigera för sfäriska och kromatiska aberrationer, skulle ha kunnat utformas genom ett naturligt urval verkar ju, det erkänner jag villigt, som något i allra högsta grad absurt.” Och här har Darwin inte ens nämnt de processer som pågår mellan ögat och hjärnan. Man visste fortfarande mycket lite om levande organismers yttersta komplexitet på hans tid. Organismer var fortfarande som svarta lådor också för de mest insatta forskare.

Pinker tar örat som sitt paradexempel på design. Han skriver t.ex. att det yttre örat är så designat att det kan t.o.m. informera hjärnan från vilket håll ljudet kommer, uppifrån, framifrån eller bakifrån! Så här beskrivs hela hörandeprocessen i Wikipedia:

”Ljudvågor fångas upp av ytterörat (öronmusslan) och den yttre hörselgången och leds in mot trumhinnan, som sätts i vibration. Rörelsen överförs till innerörat med hjälp av de tre hörselbenen, hammaren, städet och stigbygeln till det ovala fönstret, som sitter i ena ändan på hörselsnäckan. Hörselsnäckan består av en snäckformad tunnel, delad i två kanaler (scala vestibuli och scala tympani) av ett par membran, basilarmembranet på vilket sinneshåren (de Cortiska organen) sitter och vestibularmenbranet. Hörselsnäckan avslutas med runda fönstret, som liksom ovala fönstret är ett elastiskt membran. När vätskan i hörselsnäckan via ovala fönstret sätts i svängning uppstår vågmönster i vätskan som deformerar basilarmembranet. Deformationen, som ger information om den inkommande signalens frekvens och amplitud, registreras av de Cortiska organen och signalen skickas vidare till hörselcentrum i hjärnan via hörselnerven.”

Sedan blir det hjärnans uppgift att tolka informationen som har nått den. Hur kan detta vara möjligt utan en bakomliggande intelligens som har planlagt hela processen? Som en trogen darwinist skriver Pinker att Darwin och Wallace ”löste” problemet med ”det naturliga urvalet”. Det naturliga urvalet är lika intelligent som Gud. Darwinistiska slumpprocesser har skapat levande, målinriktade, organismer. Men med en liten eftertanke kan man inse att t.ex. örats konstruktion och funktion bäst kan förklaras utifrån design. Att tro att ett sådant oerhört komplext organ och en så komplex process skulle ha kunnat uppstå genom en naturalistisk slumpprocess är uteslutet och ”absurt” för att använda Darwins ord!

När jag tänker på Pinkers exempel med örat undrar jag om någon forskare någonsin har ens försökt förklara hur det är möjligt att det yttre örat kan fånga ljudvågor så att vi kan ”höra” från vilken riktning ljudet kommer! För att inte tala om samspelet mellan örat och hörselcentrum i hjärnan. I en artikel i Nature (11 mars 2015) hade Jennifer C. Clark en artikel med rubriken ”The origin of terrestrial hearing”. Artikeln börjar med satsen: “A long-standing problem in the evolution of land vertebrates has been how they evolved to detect sound.” I resten av artikeln har författaren ingenting annat att komma med än att spekulera hur landdjurens hörsel antas har utvecklats från fiskars motsvarande organ. Evolutionsberättelsen har inget svar att ge på hörselns uppkomst. Skriftens ord i Ordspråksboken (20:12) att Gud har skapat örat är mycket mer trovärdigt. ”Örat som hör, ögat som ser — bådadera har Herren skapat.”

Hela denna del av Pinkers bok är bara evolutionistisk storytelling. Den evolutionistiska berättelsen har blivit så djupt inrotad i människors hjärnor att man t.o.m. har bedövat den kritiska tankeförmågan när det gäller det evolutionistiska berättandet. (Det är många år sedan jag skrev en liten skrift med titeln ”Vetenskap som berättarkonst”) Man anar dock att Pinker inte riktigt har någon ”ro inom sig” när det gäller evolution, entropi och information. Denna ”oro” kommer tydligt fram i hans inställning till kreationism och Intelligent Design. Han vet att dessa två grupper lyfter fram goda argument utifrån entropi och information mot den evolutionistiska berättelsen. Entropin säger att naturalistisk evolution är omöjlig. Information har alltid en intelligens som sin källa. Pinker nämner dock inga kreationister eller ID-anhängare vid namn och i hans omfattande litteraturlista finns inga böcker av dessa ”osofistikerade” människor. En ”upplyst” humanist/ateist har inget intresse för att erbjuda sina läsare källor till ”motståndaren”. Talet om öppenhet ekar tomt!

Större delen av boken försöker Pinker argumentera för vilka fantastiska saker Upplysningen har bidragit med till mänskligheten i form av vetenskapliga upptäckter. Men som nästan alla andra ateister/evolutionister säger Pinker inte ett ord om att det var den protestantiska reformationen som gav oss den moderna, experimentella, vetenskapen. Varför kan inte Pinker ge en historiskt korrekt bild av den moderna vetenskapens ”rötter” i den kristna tron som i sin tur bygger på den bibliska uppenbarelsen? Återigen: en ”upplyst” humanist/ateist förvränger medvetet historia.

Den sista delen av boken har han delat i tre kapitel, ”Reason”, ”Science” and ”Humanism”. Ordet ”reason” kan översättas här med ”förnuft” (men ibland tycks han mena ”kunskap”). Han ger ingen definition vad han med ”reason” egentligen menar. Han skriver bara att motsatsen till ”reason” är att vara ”unreasonable”. Han skriver vidare att den som förnekar förnuftet är ”irrationell”. Och vilka är irrationella? Jo, t.ex. de som förnekar evolution, vacciners nytta, och klimatförnekare.

Det näst sista kapitlet i boken bär rubriken ”Science”. Här beskriver Pinker vad vetenskap är och hur den används, men i hans värld utgår vetenskapen ifrån upplysningsfilofins naturalism. Han beskriver vetenskap som ett forum för öppen debatt, men i Pinkers värld betyder ”öppen debatt” en debatt inom den naturalistiska fållan. Naturalism är en hållning enligt vilken ”reality is exhausted by nature, containing nothing ’supernatural’, and that the scientific method should be used to investigate all areas of reality, including the ’human spirit’.” (Pinker har hämtat detta citat från Stanford Encyclopedia of Philosphy). Jag antar att Pinker inser att citatet ovan är ett filosofiskt uttryck som inte kan stödjas med experimentell vetenskap.

Det är anmärkningsvärt att Pinker inte citerar vad Stanford Encyclopedia of Philosophy har att säga om “science”. Man skriver bl.la följande: “Among the activities often identified as characteristic of science are systematic observation and experimentation, inductive and deductive reasoning, and the formation and testing of hypotheses and theories.” Vetenskap som metod utesluter ingenting! Den har ingenting att säga om Gud eller andra andliga storheter eftersom den arbetar med materiella ting. Men ur vetenskaplig forskning kan man forma hypoteser, teorier och dra slutsatser. Vi kan bl.a. säga att vetenskapliga experiment och observationer aldrig har kunnat visa att kemikalier skulle organisera sig själva till att bilda levande organismer.

I detta kapitel försöker Pinker göra allt för att ”befria” vetenskapen (darwinismen) från att den skulle ha spelat en viktig roll i 1900-talets första och andra världskrig. Här har Pinker fel av följande skäl: Uppkomsten av nationalstater (som sammanfaller med den s.k. upplysningen). Nationalstater sammankopplades ganska snart med socialdarwinism som sedan bidrog till första världskriget. Mike Hawkins skriver: ”Socialdarwinism med dess poängtering av kamp tycktes erbjuda en färdig motivering för krig och för ett aggressivt försvar av nationella intressen som ett uttryck av en naturlag, och som några historiker har kunnat visa, bidrog till utbrottet av första världskriget.” (Mike Hawkins: Social Darwinism in European and American Thought 1860-1945, Cambridge University press 1997, se vidare diskussion nedan kring Darwin).

Andra världskriget kan också kopplas till darwinism. Nazism blev en del av socialdarwinism (nazism är ju en förkortning av Nationalsozialismus). För Hitler spelade bevarandet av det ariska ”blodet” (rasen) rent en central motivering för kriget. Hitler skiver i Mein Kampf (i engelsk översättning): ”What we have to fight for is the necessary security for the existence and increase of our race and people, the subsistence of its children and the maintenance of our racial stock unmixed, the freedom and independence of the Fatherland; so that our people may be enabled to fulfil the mission assigned to it by the Creator.”

Upplysningen gav ingen fred och lycka på jorden, utan den spårade ur från sina kristna rötter i reformationen och gav oss Darwin, Marx, Lenin, Stalin, Hitler osv. osv. Om upplysningen hade hållit sig till den filosofi som den moderna vetenskapens grundare höll sig till (den bibliska uppenbarelsen och den kristna tron) hade världen haft en annan utveckling. Upplysningen blev i verkligheten ingen upplysning alls utan ett filosofiskt och andligt fall till mörker med dess fruktansvärda konsekvenser. Man måste också vara medveten om att utan den kristna tron ingen upplysning! Tom Holland har i sin bok Dominion. The Making of Western World (2019) visat hur den kristna tron hade en stark påverkan på uppkomsten av den moderna västerländska kulturen och i förlängningen på hela världen. I kapitlet om upplysningen skriver Holland att det var i Nordamerika där demokratin som franska filosofer hade skrivit om fick sin verkliga början. Men den grundade sig inte så mycket på filosofin som på Bibeln. Utgångspunkten i självständighetsdeklarationen från 1776 var skapelseberättelsen utifrån vilken man kunde utläsa att Gud hade skapat alla människor lika värda och att alla människor hade vissa grundläggande rättigheter. ”We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness.” Självständighetsdeklarationen är inskriven i den amerikanska konstitutionen – och finns fortfarande där.

Det sista kapitlet i Pinkers bok har rubriken ”Humanism”. I texten försöker han argumentera för evolutionens ”allmakt”. Evolutionen kan förklara alla mänskliga behov, den kan ligga som grund för sekulär moral. Psykologi grundad på evolution kan förklara emotioner. Vidare: evolution ”thus selects for the moral sentiments: sympathy, trust, gratitude, guilt, shame, forgiveness, and righteous anger.” Dessa egenskaper som Pinker räknar upp är utifrån ett kristet perspektiv skapelsegivna. En mållös evolutionsprocess under entropin kan aldrig skapa dessa egenskaper. Pinker kan tro på evolutionens ”allmakt” men han kan aldrig visa detta med hjälp av observationer i det verkliga livet. Den kristna trons insikter om människan – att i henne finns både gott och ont – avspeglas i verkligheten. Det goda i människan är det ursprungliga. Det onda är en konsekvens av olydnad. Också ateister och evolutionister bär dessa egenskaper i sina väsen!

Mycket av den sista delen av boken är dock ett frontalt angrepp mot alla sorters religion med undantag östliga religioner som konfucianism och olika grenar av buddhism. Den sekulära humanismen lever mycket av religionskritik likhet med den aggressiva ateismen. Mycket av den sista delen i boken är negativ teologi och ger en vrångbild t.ex. av den kristna tron.

Till slut vill jag visa hur förvirrande Pinkers tankegångar kan bli när han inte kan hålla isär spekulation och observerbar kunskap. Han skriver: ”We know that our species is a tiny twing of a geological tree that that embraces all living things and that emerged from prebiotic chemicals almost four billion years ago. We know that we live on a planet that revolves around one of a hundred billions stars in our galaxy…. We know that laws governing the physical world (including accident, disease, and other misfortunes) have no goals that pertain to human well-being.”

De två sista “we know” grundar sig på observationer vi kan göra idag. Det första ”we knov” har ingenting med observerbar kunskap att göra. Den är en ren spekulation utan faktaunderlag. Observera att Pinker har använt ordet ”emerged”. Detta ord används när man inte har en blekaste aning om de processer som skulle ha förvandlat kemi till biologi i dess myriader variationer. Denna förställning är den grundläggande ”just-så-story” som upprepas i böcker och medier.

Humanism som Pinker representerar visar en djupgående intolerans mot människor som inte accepterar den humanistiska visionen. Pinker skriver att bara ”få sofistikerade människor” tror på Gud eller Bibelns sanning.

Till slut en felaktig historisk detalj om Hitler. Som evolutionist och darwinist har Pinker svårt att acceptera att Hitler var darwinist. Han skriver att ”Hitller rejected (kursiv hans) Darwin’s theory of evolution, particularly the idea that all humans had gradually evolved from apes.” En annan sak som Pinker vill inte kännas vid när det gäller Darwin är socialdarwinism. Han skriver att socialdarwinism har ingenting med Darwin att göra och att själva termen är ”almost meningless term of abuse.” Men vad är sanningen om Hitlers relation till darwinism?

I ett av sina ”bordssamtal” antyder Hitler att människan kanske alltid har varit människa, eller att han skulle ha varit skeptisk till idén att människan härstammar från apor. Så här skriver han: “Where do we acquire the right to believe that man has not always been what he is now? The study of nature teaches us that, in the animal kingdom just as much as in the vegetable kingdom, variations have occurred. They've occurred within the species, but none of these variations has an importance comparable with that which separates man from the monkey—assuming that this transformation really took place.” (Table talks 248)

Men i ett annat bordssamtal säger han att ”aporna, våra förfäder under förhistoriska tider var strikt vegetarianer” (Table talks 231, Hitler var vegetarian) och också att ”det har funnits mänskliga varelser lika babianer”. Det finns ingen tveksamhet om Hitlers relation till darwinism.

Hur var det då med socialdarwinism? Hitlercitat ovan har jag hämtat från Mike Hawkins bok, ”Social Darwinism in European and American Thought 1860-1945”. ”Socialdarwinism” är en term som har använts ganska länge. I Nationalencyklopedin (nätupplagan), under sökordet ”socialdarwinism” beskrivs den på följande sätt: ”socialdarwinism, som en överföring av Darwins biologiska teori om kampen för överlevnad och det naturliga urvalet på samhället.” I Mein Kampf skriver Hitler hur kampen mellan olika raser kan leda till pacifism efter att den starkaste rasen har tagit över. ”The pacifist-humanitarian idea may indeed become an excellent one when the most superior type of manhood will have succeeded in subjugating the world to such an extent that this type is then sole master of the earth.”

Pinkers iver att rättfärdiga Darwin går lite för långt. Hitler var darwinist. Förintelsen hade darwinistiska förtecken. Hitler motiverade den ariska rasens överlägsenhet med det darwinistiska urvalet. Man kan försöka tolka om historien eller förvränga den, men faktumet kvarstår och den kan kontrolleras av vem som helst.

Tidigare har jag nämnt att Pinker förtiger den kristna trons avgörande betydelse för den moderna vetenskapens uppkomst. Varför kan man inte återge historien korrekt? Det kan man förvänta sig av en professor vid ett av världens mest prestigefyllda universitet.

Vad kan jag då säga om Pinkers bok? Har vi ett behov av en ny upplysning? Ja, kanske, men inte den upplysning som Pinker vill ha, materialismens och ateismens trångsynta upplysning där bara en berättelse, den ateistiska materialistiska tillåts kontrollera i samhällen. Den upplysningen bygger på indoktrinering och intolerans. Pinker har använt effektivt statistiska uppgifter och tabeller så att de talar för hans sak och undvikit historiska fakta som talar mot hans teser. Det som världen behöver är att åter gå till källor, ad fontes, som de hette på 1500- och 1600-talet. Börja åter läsa naturens bok och Skriften på samma sätt som reformatorerna och den moderna vetenskapens förgrundsfigurer gjorde, men med ändå med nya ögon. Mycket har hänt sedan reformationen. Kunskapen om naturen har ökat explosionsartat. Kunskapen (den arkeologiska) som har med Skriften att göra har rättat många frågetecken. 

Livets uppkomst. Korta reflektioner utifrån några böcker

Vad är liv? Hur uppstod liv? Två centrala frågor som människan har försökt ge svar på. Under alla de åren som jag har funderat över livets stora frågor har dessa frågor intresserat mig. Om någon hade ställt dessa frågor till mig när jag var i 20-års ålder skulle jag utan tvekan svarat: ”jag vet inte”. Däremot kan den kristna människan ge det enkla svaret att livet (eller snarare levande varelse) har Gud skapat. 

När jag sedan blev troende och kristen aktualiserades dessa frågor. Eftersom vetenskapen har en hög status i det moderna samhället började jag undra om man med vetenskapens hjälp kunde få några svar på dessa frågor.

Under resans gång har jag hunnit läsa en hel del litteratur som tar upp dessa två frågor. Jag har försökt läsa ganska brett för att kunna bilda en någorlunda balanserad syn på hur och varför icke-troende svarar som de gör.

Den senaste bok jag har precis läste ”inspirerade” mig att dela dessa tankar lite här på min hemsida.

Boken heter ”The Mystery of Life’s Origin” med undertiteln “The Continuing Controversy”, Discovery Institute Press, 2020. Boken har flera författare.  Den är en ny utgåva med samma titel. Den första utgåvan hade en undertitel: ”Reassessing Current theories”. Den nya utgåvan är i grunden samma text med en kort uppdatering av Walter Bradley. Originalförfattare var Charles Taxton, Walter Bradley och Roger Olsen. Alla är troende men de ville undersöka hur vetenskapens har behandlat frågan om livets uppkomst. Hur väl förankrade de mest populära teorierna var i vetenskapen. Boken kom ut 1984.

I den nya utgåvan (som jag har) har James Tour, Brian Miller, Guillermo Gonzales, Jonathan Wells och Stephen Meyer bidragit med sin text.

I historien till boken ingår att man hade haft svårt att hitta en utgivare till den. Stora förlag som Cornell University Press och MIT Press hade visat intresse men backade sedan ur. Bokens innehåll (kritik av teorier om livets uppkomst) upplevdes som ”ytliga” som gjorde att man inte var intresserad av att ge den ut. Till slut hittade man en utgivare, Philosophical Library. Boken utgjorde en grundläggande kritik av de olika alternativa teorierna (om livets uppkomst) som då var (och fortfarande är) aktuella.

Den mest populära idén om livets naturalistiska uppkomst har varit föreställningar om ”urbuljong” eller ”ursoppa”. Denna ”soppa” fyllde de tidiga oceanerna. Om detta skulle vara ett faktum borde man ha för länge sedan hittat spår av urbuljong i det aktuella avlagringarna från den tiden (dvs. ca ca 3 – 4 miljarder år sedan). Men som författarna har nämnt har man aldrig hittat spår av denna ”urbuljong”.

Den mest grundläggande kritiken mot de olika teorierna om livets spontana uppkomst kommer från författarnas reflektioner kring termodynamik och fri energi. Alla processer, också de som sker i levande organismer, är beroende av energi för att kunna fungera. Den grundläggande insikten vi har om termodynamiska processer är att de mera komplexa aldrig kan uppstå från de mindre komplexa eftersom naturliga processer tenderar att gå från ordning till oordning, från ett mer osannolikt tillstånd till ett mer sannolikt. I grunden handlar det om fri energi.

I sin text ställer författarna två olika och grundläggande prediktioner (förutsägelser) mot varandra. De som håller sig till de fysikaliska vetenskaperna (termodynamiken) och de som håller sig till biologiska vetenskaper (evolutionen). Enligt evolutionens förutsägelse ger de mindre komplexa livsformerna upphov till de mera komplexa. Enligt termodynamiken sker det motsatta. Det mera komplexa går mot det mindre komplexa, det mer organiserat mot det mindre organiserat. Det finns inga undantag (bortsett levande organismer). Författarna skriver: ”Det intressanta är att dessa förutsägelser motsäger varandra. Den andra lagen i termodynamiken hävdar att riktning i det fysiska universum är från ordning till oordning, från det komplexa till det mindre komplexa, i motsats till detta hävdar den biologiska utvecklingen en hierarkisk utveckling av levande organismer [från de mindre komplexa] till mera komplexa former, något som tycks vara i konflikt med termodynamikens andra lag.” (Sida 169).

Det tycks inte finnas några som helst möjligheter att icke-levande kemikalier skulle kunna ge upphov till komplexa och energikrävande levande organismer. Även om man skulle hitta olika energiformer räcker inte det heller. Energi måste kunna frigöras på något sätt så att den kan användas i syfte att skapa komplexa former.

Här kommer den biologiska informationen in. Den är den andra viktiga delen i författarnas bok. Det måste finnas något som styr användningen av den fria energin. Man brukar använda mänskliga analogier (t.ex. bilen) för att belysa frågan. Bilen fungerar därför att den är byggd för ett specifikt ändamål (att kunna flytta från en plats till en annan). För att kunna göra det använder bilen bränsle som energikälla. Genom att bränna bränsle frigörs energi. Genom olika anordningar överförs denna frigjorda energi till hjulen som driver bilen framåt. Bilen rullar så länge det finns bränsle i tanken. När bränslet är slut stannar bilen. Bilen har nått en termodynamisk jämvikt. Den förblir stående om tanken inte åter fylls med nytt bränsle. Poängen är att bilen avslöjar design. Också levande organismer utmärks av design. De fungerar efter samma princip. Vi människor behöver fylla på vår ”tank” med föda för att mikroorganismer i vår matsmältning kan frigöra energi som gör det möjligt för oss att vara aktiva. Ett centralt begrepp författarna återkommer till är ”specificerad komplexitet”.

De citerar Leslie Orgel som i boken ”The Origin of life” (1973) myntade begreppet ”specified complexity.” Levande organismer utmärks av denna specifika komplexitet.

Jag har i hembiblioteket flera böcker som tar upp frågan om livets uppkomst. Några av dem tar jag upp med några korta kommentarer. Den första är Francis Cricks (nobelpristagare 1962) ”Life Itself”, Simon and Schuster, 1981. Också Crick har tagit upp frågan om ”fri energi” och termodynamik. Vid livets uppkomst måste denna fria energi varit tillgänglig i ”råmaterialet” som gav upphov till det första livet. Crick menar dock att livet är ett så komplext fenomen det ”inte kan ha uppstått genom en ren slump” (sida 53). Därför lade Crick fram sin egen teori om livet på jorden, s.k. ”Directed Panspermia”. Det var utomjordningar som kom hit med sitt rymdskepp och lämnade efter sig ”mikroorganismer”. Utifrån dessa har livet sedan utvecklats på jorden. Men med sin teori svarar dock inte Crick på frågan om livets uppkomst. Han förflyttar hela frågan bort från jorden. Följdfrågan blir naturligtvis: Hur hade den civilisationen och det livet uppstått på något annat håll i universum?

Likadana föreställningar hade också Fred Hoyle och Chandra Wickramashinge i boken ”Evolution from Space”, J.M. Dent & Sons, 1981. Livet har inte uppstått av sig självt på jorden. Detta är så osannolikt att man måste söka livets ursprung någon annanstans. Hoyle och Wickramashinge hade räknat ut sannolikheten till att ett enda enzym skulle ha uppstått av en slump. Sannolikheten skulle vara en på 1020. Problemet blir ännu värre när man vet att det finns ca 2000 olika enzym. Sannolikheten att de skulle ha kunnat uppstå samtidigt är hisnande liten: en på 1040000 (alltså en siffra med fyrtiotusen nollor, sida 24)! Livet kan inte ha uppstått spontant på jorden. Livet har kommit från rymden till jorden. Livets ”potentialitet” var kosmisk men den realiserades på jorden enligt dessa två. Kanske nådde livets potentialitet (livets frö) jorden genom nedfallande kometer.

Både Cricks och Hoyle-Wickramashinges teorier är snarare intressanta flykter från den verkliga frågan, nämligen livets och livsformernas uppkomst på jorden. Verkligheten är ju att det bara är levande organismer som ”har” liv! Livet på jorden finns bara i levande organismer!

En av de senaste böcker jag läst i ämnet är Addy Pross ”What Life Is?” med undertiteln ”How Chemistry Becomes Biology”, Oxford University Press, 2012. Pross tror att kemi gick över till biologi. Det som enligt Taxton, Bradley och Olsen inte är möjligt utifrån termodynamiken! Man har inte heller någonsin observerat att livet skulle ha uppstått eller uppstå i dag. James W. Valentine skriver: ”Det finns inga tecken på att livet just nu skulle uppstå från icke-levande materia. Tvärtom. Försöken att testa idén om naturlig ’spontan uppkomst’ av liv på jorden i dag, har alla misslyckats” skriver James W. Valentine i Theodor Dobskansky et.al., ”Evolution”, W. H. Freeman and Company, 1977, s. 350. Valentine skrev detta över 40 år sedan. Men det är fortfarande lika sant.

Pross nämner termodynamiken, använder uttrycket ”termodynamisk stabilitet” men utvecklar inte frågan vidare. Pross har många källor i sin bok men han har tydligen inte läst Textons, Bradleys och Olsens bok! Jag har svårt att tro att han inte skulle varit medveten om dess existens!

För Pross är ordet ”emergera” centralt (han har använt ordet tiotals gånger i sin relativt korta text). Han skriver i slutet av boken: ”Ja – biologi har sin grund i kemi; ja – kemi övergick till biologi för ca 3,5 – 4 miljarder år sedan; ja – vägen från kemi till biologi tycks ha involverat uppkomsten (”emergence”i originalet) av enkla (oidentifierade) reproduktiva system av en lågdynamisk rörelsestabilitet som drogs mot högre stabilitet genom en process av komplexitet.” (Sida 192) Jag måste medge att jag inte begriper mycket av vad han säger, men jag tror inte att Pross heller skulle kunna förklara detta på ett enkelt språk. Att skriva att livet på något sätt ”emergerade” från kemi och ett ”oidentifierat reproduktivt system” förblir höljt i dunkel! (Pross har själv kritiserat användningen av ordet ”emergence” just därför att ordet säger egentligen ingenting, s. 116-117).

Pross sammanför Darwins utvecklingslära med abiogenesis och menar att de är ”en och samma process” (s. 182). Detta är naturligtvis helt fel! Darwins utvecklingslära har ingenting med livets uppkomst att göra.

Detta leder mig till att nämna Noam Lahavs bok ”Biogenesis” med undertiteln ”Theories of Life’s Origin”, Oxford University Press, 1999. Lahavs bok är den mest utförliga av alla de böcker jag refererar till. Han slutar boken med en ”Epiloque”. ”Efter att ha gjort en lång och invecklande resa i sökandet efter livets uppkomst, kan några läsare känna sig besvikna (antagligen för att Lahav har inte riktigt tagit ställning till någon av de teorier han har undersökt). Ett antal alarmerande spekulationer, modeller, teorier och andra kontroverser om varje aspekt kring livets uppkomst tycks antyda att denna vetenskapliga disciplin befinner sig i en nästan hopplös situation” eftersom ingen av framlagda teorier har än så länge kunnat ”omfatta alla aspekterna i uppkomsten (”emergence” i originalet) av cellens centrala, bestående funktioner”, dvs. att överbygga gapen mellan liv och livlös materia (sida 303).

Tyvärr har inte heller Lahav besvärat sig med att läsa Taxons, Bradleys och Olsens bok.

Franklin M. Haralds bok, ”In Search of Cell History”, The University of Chicago Press, 2014 är en annan mer grundläggande bok i ämnet. Harold har försökt söka efter cellens ursprung. I början av sin bok har han citerat Rudolf Virchow som hade använt uttrycket omnis cellula e cellula dvs ”varje cell från föregående cell” (sida 3). Harold beskriver att det är en sak som ”kännetecknar biologiska vetenskaper”: organismer består av celler (en- eller flercelliga organismer). Det är cellens ursprung som Harold vill utreda. Hur har han lyckats? Dåligt! I kapitel tolv summerar han: ”I hela biologin, och möjligen i alla vetenskaper, finns det inget större mysterium än cellens och livet uppkomst. Tills vi har löst [detta mysterium] vi kan inte veta om livet växte fram naturligt från kemins och fysikens livlösa värld och måste räkna med den möjligheten att gapet mellan liv och icke-liv överbyggdes med hjälp av krafter som faller utanför vetenskapens räckvidd så långt vi kan förstå det.” (Sida 215)

Vilka skulle de ”krafter” då vara som Harold möjligen tänker? Jo, Gud! På sidan 15 har han skrivit att i ”verkligheten finns det bara två möjliga förklaringar för livets existens på jorden: en skapelse genom någon högre kraft eller evolution genom naturliga orsaker från kosmos råmaterial.” Men eftersom vetenskapen ”utesluter a priori alla ingripanden av övernaturliga krafter” hamnar Gud utanför som den yttersta förklaringen (sida 164). Detta kan man kalla för dogmatisk naturalism. Att utesluta Gud är ett filosofiskt ställningstagande som inte kan rättfärdigas med hjälp av vetenskap.  Från första början väljer man en filosofisk utgångspunkt och resultatet ser vi. Forskningen har hamnat i en ”hopplös situation” (för att citera Lahav) som kantas av ”spekulationer, modeller och teorier”.

Geologer och paleontologer har också försökt spåra tecken på det ”första” livet på jorden. J. William Schope, ”Cradle of Life”, Princenton University Press, 1999 är ett exempel på detta. Redan några år tidigare hade Schopes artikel i Science (1993), ”Microfossils of the Early Archaen Apex Chert: New Evidence of the Antiquity of Life” fått en stor uppmärksamhet då han hävdade att han funnit tecken på jordens äldsta liv i form av mikrofossil. I boken finns många fotografier av dessa s.k. mikrofossil. Att jag använder orden ”så kallade” beror på att senare forskare kastade tvivel på Schopes ”fossil” (se här Robert M. Hazen, ”The Story of Earth”, Viking, 2012, sida 165ff. I sin iver att visa upp det som man själv vill se tappar man ibland den kritiska distansen till det man håller på med!

Detta leder mig till att säga några ord om en svensk bok, Ingmar Ernberg m.fl., ”Vad är liv?”, Karolinska Institutet University Press, 2010. I den boken återger man den vanliga berättelsen om ”ursoppan”. Man skriver: ”Om haven var någorlunda kalla skulle aminosyrorna blivit kvar där oförändrade under miljontals år och nå en högre koncentration, vad man kallar en förbiologisk ursoppa, en utgångspunkt för liv.” (Sida 75) När man sedan läser vidare hur andra för livet viktiga ”steg” togs undrar man: har man inget intresse att fundera över alla de påståenden man gör? Något tidigare har man beskrivit hur komplext fenomen livet är. Livet (levande organismer) är som en fabrik med olika maskiner för att producera likadana maskiner och inte bara det, utan dessa maskiner har förmågan att bygga upp själva fabriken, och så går det runt och åter runt! (Sida 61ff).

Som en liten kommentar till Ernberg m.fl. vill jag citera James A Shapiro som skriver: ”Vi har väldigt lite solid kunskap (”science” i originalet) om livets uppkomst, framför allt därför att det finns bokstavligen inga fysiska tecken (Shapiro syftar troligen på avsaknaden av fossila ”bevis” av ”ursoppan”), men vi har också fortfarande klyftor i vår förståelse av vad livets fundamentala principer består av.” ”Evolution: A View from the 21st Century”, Free Press, 2011, s. 128.

Myten av “urbuljong” sitter djup i det evolutionistiska tänkandet!

Att folk fortfarande i våra dagar kan tro på livets och livsformernas uppkomst genom naturalistiska processer är häpnadsväckande. Taxton, Bradley och Olsen har med hjälp av gott vetenskapligt resonemang kunnat visa hur omöjlig livets spontana uppkomst från livlös materia är. Termodynamiken är ”hård” vetenskap som inte går att kringgå. Hur länge kommer evolutionister och materialister att blunda sig för det som är kunskap?

Som troende står man på en mycket säkrare grund. Livet har sitt ursprung hos Gud. När Gud frambringade levande organismer ur jorden förmedlade han liv till materia genom Ordet. Hela den levande världen skriker högt: Gud som Skaparen finns. Han har designat oss och förverkligat sin design genom att bringa oss fram!

En sista, men inte minst intressant kommentar.

Man brukar ofta säga att alla barn föds som tabula rasa (även om ateister kanske vill hävda att barn föds som ateister). Detta är dock inte sant. Barn föds som teister, inte i betydelsen att de har en gudstro, utan i betydelsen att de börjar ställa frågor om mening och andra viktiga varför- och hur-frågor. Varför denna insikt? När barnet ser en leksak frågar det väldigt tidigt: vad ska man göra med den eller vem har gjort det?  Douglas Ax har i sin bok, ”Undeniable”, HerberOne, 2016 citerat Alison Gopniks artikel i Wall Street Journal” där hon har skrivit att ”barn börjar appellera till en yttersta Gud-lik designer för att förklara den omgivande världens komplexitet – även barn som har uppfostrats till ateism.” (Sida 19).

Barn blir ateister eller troende först i senare i livet. Troende bevarar den teistiska insikten livet igenom (och förhoppningsvis utvecklar den vidare). Ateister förnekar denna insikt därför att de senare i livet låtit sig indoktrineras till denna förnekelse.

Jag läste precis en nyutkommen bok (med flera redaktörer och författare), "Hopp för Sverige" (2018, Sjöbergs Förlag).

När jag läste boken hade jag pennan i hand och det blev många anteckningar! (Det är väldigt mycket i boken som jag inte kan skriva under!) Det bästa i boken är en ganska gedigen samhällsanalys. Däremot saknade jag en like gedigen analys av den kristna kyrkans tillstånd i Sverige i dag. Det är kanske för känsligt att rota i kyrkornas inre liv. Enligt författarna ville de "spana efter Guds plan för Sverige... förstå och konkretiserara Guds goda planer för Sverige." Enligt boken vill man "mobilisera... en andlig arbetarrörelse... med syfte att att gästalta Guds rike inom varje bransch och inom varje samhällsområde." 

 Eftersom boken har den medeltida reformationen som någon slags ”modell” är det värt att bli påminda om att den reformationen uppstod i o m att Luther kritiserade kyrkans användning av pengar (avlatshandel) och prästers liv. Luthers styrka visade sig vara där! Luther försökte inte reformera staten utan kyrkan. ”Hopp för Sverige” försöker reformera dock främst det sekulära Sverige snarare än kyrkan (som citat ovan visar). Boken rubrik ”Hopp för Sverige” antyder det. Jag upplever en sådan ansats som en utopi. 

Boken är starkt pro-israelisk (även om författarna meder att det finns kristna som har en annan uppfattning i fråga om den judiska staten och judarnas ställning i Guds plan på denna sidan av korset).  

En sak saknar jag helt i den samhällsanalytiska delen. Inga ord att ungdomar indoktrineras till en materialistisk världsbild där evolution utgör stommen. Det är där den brännande punkten ligger när det gäller den sekulära statens makt. Bara några få ställen vågar man nämna evolution och den sekulära världsbilden, men en djupare reflektion lyser med sin frånvaro.

Skolverket i sin sida är helt öppet i sin iver att ”hjälpa” lärarna att indoktrinera barn till tron på en materialistisk livshållning. Man behöver bara surfa till Skolverkets hemsida för att få saken bekräftat. I ett brev i Skolverkets hemsida hänvisar Gunnar Höst till en doktorsavhandling (Anita Wallin, ”Evolutionsteorin i klassrummet. På väg mot en ämnesdidaktisk teori för undervisning i biologisk evolution”, 2004) vars insikter kan användas i skolan för att övertyga ungdomar om evolutionens sanning. Gunnar Höst skriver: ”Ett intressant resultat i avhandlingen är att många elever resonerade utifrån behov, utan att de för den skull hade uppfattningen att evolutionen är behovsstyrd. Resultaten från undersökningarna ger även insikter i utmaningarna för elever när det gäller lärande. Förutom alternativa idéer, framkom att många elever hade problem med att acceptera slumpmässighet samt att religiös tro verkade försvåra lärande för vissa elever.”

https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/forskning/vanligt-med-alternativa-ideer-om-evolution

I ett tidigare brev i Skolverkets hemsida skriver Gunnar Höst och Konrad Schönborn under rubriken: ”Emotionella hinder för lärande” bl.a. följande

”Thagard och Findlay (3) särskiljer kognitiva och emotionella hinder som försvårar elevers lärande av evolutionen. De kognitiva hindren är bland annat begreppsliga svårigheter som till exempel att evolution är svårt eftersom det beskriver en statistisk process över lång tid. Sådana hinder kan också handla om problem med att jämka samman kunskap om evolution med alternativa förklaringar som de är vana vid, till exempel religiösa förklaringar. De emotionella hindren baseras på att människor tenderar att ha lättare att acceptera sådant de vill ska vara sant, och vice versa.

Ett exempel på ett sådant emotionellt hinder kan vara tron på en god gud som gett människor en odödlig själ som lever vidare efter att personen har dött. Om detta ställs mot en världsbild där mänskligheten kan framstå som ett obetydligt fenomen i ett likgiltigt universum, så kan detta försvåra accepterandet av evolutionsteorin. Författarna diskuterar olika möjliga strategier för att hantera de emotionella hindren för elevers lärande, främst i relation till religion.”

https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/forskning/utmaningar-for-undervisning-och-larande-inom-evolution

Här beskrivs troende elevers motvilja att acceptera evolution som ett ”emotionellt hinder”. I klarspråk betyder detta att skolan bör hålla på med ”avprogrammering” av elever som har religiösa föreställningar t.ex. om människans ursprung.

Först tog den sekulära staten bort kristendomsundervisningen från skolan som sedan ersattes med ”religionskunskap” under parollen ”objektiv”. När detta lyckades tar man ett steg vidare. Nu gäller det att avprogrammera ungdomar från alla religiösa föreställningar och fylla tomrummet med tron på evolution. Det är väldigt lite hopp för den kristna kyrkan i Sverige – och för Sverige i stort - om man inte vågar ifrågasätta den materialistiska världsbildens ”avgudar”, Darwin, det naturliga urvalet, mutationer, slumpen och den verkliga ”högguden” Tiden (med stort ”T”).

När allt detta (negativa) sagt kan boken ändå utgöra som ett diskussionsunderlag och jag tror att teamet bakom boken inte är rädd för kritiska synpunkter (jag hoppas åtminstone det!). Avsikten med boken är berömvärt, men de ”lösningarna” boken erbjuder när det gäller samhället, är rena utopier. Här anar jag den amerikanska dominion-teologin enligt vilken kyrkan ska ha ”makten” över viktiga samhällsområden. På ett sätt är denna en väg tillbaka till medeltiden där kyrkan och staten hade blivit "ett". Den lutherska reformationen lyckades inte heller skaka av denna oheliga allians. Den kristna kyrkan kallelse är att vara ett vittne för Jesus. 

J. P. Moreland, Stephen C. Meyer, Christopher Shaw, Ann K. Gauger and Wayne Grudem (redaktörer), Theistic Evolution, Croaways, 2017. Boken har en underrubrik "A Scienrific, Philosophical and Theological Critique". 

Av Vesa Annala

Utöver ovannämnda finns det ytterliga 20 författare som har bidraget med sitt material i boken. (Tre av författarna kommer från Norden, två finnländare och en svensk). Förordet till boken har skrivits av den kände sociologen Steve Fuller (som bl.a. har skrivit boken Science vs Religion med undertitel: Intelligent Design and the Problem of Evolution, Polity, 2007).  

Han börjar förordet med att skriva: "It is an honour and a pleasure to write the foreword to this book, which sets a new standard for Christian engagement with the contemporary science. The cumulative effect of the set of papers assembled in this volume is to suggest that the 'God hypothesis' (or what philosopher call 'divine action') remains very much on the table as a scientific explanation for events in the history of life. Christians who fail to deal seriously with that point - perhaps out of deference to secular scientific authority - end up selling short both science and their faith. I take this to be the most important challenge that the scientists and scholars in these pages are offering to theistic evolutionists." (Sida 27) 

Det är sällan man kan läsa en så mångsidig bok som denna. P.g.a. bokens omfång (över 1000 sidor) finns där mycket att hämta. Som undertiteln antyder består boken av tre separata huvuddelar och alla har avsikten att lyfta fram kritik mot den teistiska evolution. Den första och andra delen av boken kan dock betraktas mer som vetenskaplig och filosofisk motivation (eller grund) till den kritik den sista delen av boken riktar mot den teistiska evolutionen. Eftersom boken är så omfattande ger jag bara en översiktig reflektion av boken. 

Den första delen, den vetenskapliga kritiken, omfattar mer än hälften av boken. Denna del av kritiken handlar dock för det mesta om kritik mot själva evolutionsteorin. Författarna visar att den neo-darwinistiska evolutionsmodellen har fallit. Den kan inte förklara t.ex. livets uppkomst. Frågan: vilka skulle de mekanismerna vara bakom den kemiska evolutionen och som skulle bringa fram biologiskt liv ("första livet")? är utan svar trots alla försök med omfattande resurser.  

De forskare som arbetar med frågan om livets uppkomst har haft (och har fortfarande) oerhörda resurser till sitt förfogande. James Tour (som har skrivit kapitlet om den föreställda kemiska evolutionen) skriver att för dessa forskare är pengar inte "någon fråga". "They have at their disposal the most advanced analytical facilities, the complete scientific literature, synthetic and natural coupling agents, and all the reagents their harts might desire. Carbohydrates, lipids, amino acids, and nucleic acids are stored in their laboratories in a state of 200 percent enantiomeric purity." (Sida 190). Och sedan lite humoristiskt på samma sida: 

"Would the dream team - please - assemble a living system!

Take your time, folks, take a few billion years.

Nothing? Well, well, well."

På följande sida (191) skriver Tour: "Those who think scientists understand how prebiotic chemical mechanism produced the first life are wholly  misinformed.. Nobody understands how this happened." Franklin M. Harold skriver: "In all biology, possibly, in all science, there is no more profound mystery than the origin of cells and life. Until we solve it, we cannot be sure that the life grew naturally out of the lifeless world of chemistry and physics and must entertain the possibility that the gulf between life and nonlife was with the assistance of forces that fall outside the reach of science as we understand it." (In Search of Cell History, The University of Chicago Press, 2014, s. 215) 

Boken visar också att evolutionsteorin inte kan förklara uppkomsten av de högre kategoriernas (familj och släkt osv.) uppkomst. Det fossila vittnesbördet är tydligt här. Fossil  visar ett "top-down" ("uppifrån-ner") mönster, dvs. att "disparity" ("olikheter" i grundläggande teman) föregår "diversity" (dvs. variationen inom de grundläggande teman, sida 351). Den darwinistiska modellen har alltid hävdat det motsatta.  

I kapitel sju tar författaren (Jonathan Wells) upp frågan om mutationer och visar att mutationer inte kvalificerar sig som mekanism bakom evolutionen. Trots detta är mutationerna evolutionisternas enda hopp. I Wikipedia skriver man följande om mutationer och evolution: "De ärftliga egenskaperna finns i generna. I dessa uppstår då och då slumpvisa förändringar, så kallade mutationer, som oftast är mycket små. De varianter av motsvarande gener som uppstår på detta sätt kallas alleler. Evolutionen inträffar när alleler blir mer vanliga eller mindre vanliga." Detta är den enkla berättelsen. Inga ord om information. Wells skriver att kritikerna har under en längre tid visat att detta (slumpvisa mutationer) inte räcker. "[C]ritics are right. But there is a more fundamental reason why DNA mutation are not up to the job: evolution requires changes in the information that directs embryo development, and much of that information is independent of DNA." (Sida 238) 

Wells lyfter fram den senaste forskningen just kring information och visar att den biologiska informationen har många nivåer, t.ex. om "spatial memory" som tycks sitta i cellmembran. Han citerar en forskare (Robert Poyton) som har skrivit: "Realizing that genetic memory is one-dimensional, along a DNA molecule, whereas spatial memory is likely to be two-dimensional, along membrane surfaces, and three-dimensional within the cellular interior, it is probable that spatial memory is more complicated and diverse than genetic memory." (Sida 252-253) Wells hänvisar också till sin egen forskning som bekräftar Poytons insikter (Wells arbete finns här: http://bio-complexity.org/ojs/index.php/main/article/view/BIO-C.2014.2/BIO-C.2014.2) "Vad som är klart", skriver Wells, "är att darwinismen faller som en förklaring till evolution." (Sida 255) Han skriver också att mutationer har två effekter i embryot: "Antingen lyckas embryot klara mutationens påverkan och utvecklas normalt, eller också missbildas embryot, ofta på ett groteskt sätt, eller också dör embryot. Av den tillgängliga kunskapen att döma leder alltså en förändring i bananflugans DNA till tre möjliga utgångar: en vanlig bananfluga, en missbildad bananfluga, eller en död bananfluga. Knappast råmaterial för evolution." (Sida 256. Wells hänvisning till bananflugan hänger samman med att man har experimenterat mycket med bananflugor.) 

Informationens uppkomst är också en fråga som evolutionister är svaret skyldiga. Det naturliga urvalet kan inte skapa ny information som krävs för att någonting grundläggande nytt skulle uppstå från tidigare organismer. Vi kan sammanfatta att evolution blir "En berättelse utan mekanism" (som titeln för kapitel 3 i boken lyder).  

I kapitel 8 tar  Stephen Meyer, Ann Gauger och Paul Nelson upp den nyaste varianten av evolutionsteorin, "Extended Evolutionary Synthesis". (Om läsaren vill veta mer om EES, se här: http://extendedevolutionarysynthesis.com/) Även om det finns nya tankegångar (och ganska ofta kritiska till den klassiska och neodarwinistiska modellen) är det, enligt författarna,  ändå i grunden samma materialistisk förklaringsmodell. Den faller i den mest grundläggande frågan: ursprunget till den genetiska informationen (se sida 270). 

I kapitlet som tar upp organismens utveckling från det befruktade ägget till fullvuxen individ visas hur komplicerad denna process är och hur lite vi vet om den. Författaren (Sheene Tyler) skriver att denna process är naturens största hemlighet (rubrik på sida 290). "Hur denna plan eller form framkallas förblir en av de mest fascinerande och svårfångade utmaningarna för vetenskapen." (Sida 290)  

Jamie A. Davies går i sin bok Life Unfolding igenom denna process. Undertiteln till boken lyder: "How the human body creates itself". Men det är naturligtvis inte så att den mänskliga kroppen skapar sig själv utan det mänskliga embryot är förprogrammerat så att det utvecklas/växer till, till en fulländad individ. Davies skriver att det finns en viss likhet till mänskliga konstruktioner, som t.ex. att en byggnad byggs upp av byggnadsarbetare utifrån en ritning och från färdigt byggmaterial. Den stora skillnaden är att kroppen inte har allt byggmaterial färdigt utan måste bygga också byggmaterialet själv! I båda fallen gäller dock information. Davies skriver: "The information in an embryo, on the other hand, has to be read and acted by that embryo, with no handy external workmen to do the heavy lifting or the heavy thinking… In constructing a human being, control is not exercised by a few privileged parts but emerges from the system as a whole." (Jamie A. Davies, Life Unfolding, Oxford University Press, 2014, s. 7)  

Boken har redan tidigare tagit upp mutationernas skadliga effekter, så mutationer är inte lösningen. Också Davies har noterat detta och skriver: "Slumpvisa mutationer som påverkar kroppens grundläggande plan kommer därför att leda till att ingen kropp alls bildas, medan mutationer som påverkar bara de senare mekanismerna har lite större chans att lämna efter sig en livsduglig organism [och] några få som kan bli goda nog att utnyttja en ny ekologisk nisch och så slutligen frambringa en ny art." (Sida 55) Tiden (också för Davies) är naturligtvis den som gör miraklet. "Under den evolutionära tiden" har nya arter bildats (sida 55).  Men tiden är ingen "trollstav" som utför det omöjliga!

Det som behövs är någonting nytt i det genetiska materialet, men detta "någonting nytt" har man aldrig observerat t.ex. i olika laboratorieförsök. Franklin Harold skriver: "One can imagine new forms arising from rare advantageous mutations, reinforced by subsequent genetic changes that lock in the initial change in morphology. However, to the best of my knowledge, no instance has ever been documented at the molecular level; nor has any novel permanent structure or form ever arisen in the laboratory." (Harold, 2014, s. 194) 

Efter att hat gått igenom olika aspekter av embryologi och information skriver Taylor: "Indicier för en sådan styrning hopar sig, och ett nytt språk [dvs. fackuttryck] håller på att växa fram, och sekulära författare lägger till ytterligare superlativ som: det är utomordentligt styrt." (Sida 325) Och han fortsätter: "Att förklara berättelsen utan tillgång till en styrande intelligent agent tycks vara för långsökt." (Sida 325) 

När det gäller människans uppkomst famlar evolutionisterna i mörker. Författaren Casey Luskin visar att det fossila vittnesbördet är oerhört svagt, trots alla (populärvetenskapliga och okritiska) nyheter.  

I två följande kapitel tar man upp de senaste rönen om människans förmodade (genetiska) likhet med schimpans. I de populära medierna har man tutat ut att det finns bara ca 1% skillnad mellan människan och schimpansen. Denna siffra (98,7% likhet mellan människan och schimpansen) sprids fortfarande ut genom medier och skolböcker. Författarna (Ann Gauger, Ola Hössjer och Colin Reeves) visar vad den senaste forskningen har kommit fram till. Idag vet man att det finns minst 5 procents genetisk skillnad mellan människans och schimpanens gener. Skillnaden i människans och schimpansens y-kromosom är över 50% (Nature Vol 463|28 January 2010|doi:10.1038/nature08700).  

Kevin Laland har uppmärksammat i sin bok Darwin's Unfinnished Symphony (Princenton University Press, 2017) att denna statistik som lyfts fram (dvs. ca 98,7 % genetisk likhet mellan människan och schimpansen är "[P]erhaps the most missunderstod statistics in science… All such inferences are wildly inaccurate", skriver Laland. (Sida 16). Varför? Jo. Frågan har inte så mycket med genetisk likhet att göra utan, som författarna (Gauger, Hössjer och Reeves) skriver, "how the DNA is used that matters". (Sida 491) Några sidor tidigare skriver författarna: "We now know that when, where, and how our DNA is used matters much more than an overall count of nucleotide differences. Human-specific differences in gene regulations… are what make us unique." (Sida 482) Eller som Laland skriver att det handlar om två olika "språk" i samma mening, som tyskan och engelskan är två olika språk. (Laland, 2017, s. 16ff) Människans DNA är människans DNA; och schimpansens DNA är schimpansens DNA.  

Gauger, Hössjer och Reeves visar också med hjälp av en alternativ modell (utgående från populationsgenetik i jämförelse med evolutionistiska modeller) att en modell som utgår från ett unikt par som alla människors gemensamma urmoder och urfader är en mer trovärdig förklaring för människans uppkomst. Deras arbete är inte än färdigt, men syftet med modellen är att "demonstrate that the unique origin model is able to replicate current human diversity as well as or better than the common descent model." (Sida 520) 

Denna del av boken avslutas med en text skriven av Christopher Shaw. Hans reflektion handlar mycket om den materialistiska vetenskapens status i samhället. Han skriver att för många har vetenskapen "blivit en ny religion", "endowed with an infallibility extending even to answering the fundamental questions about our origins and the purpose of our existence", frågor som filosofer och teologer tidigare tog hand om. (Sida 523) Vetenskapen håller på att glida från sin objektiva grund till ett subjektivt tyckande med återkommande "highly speculative claims being made by renowned scientist in the popular media and even scientific press." Uttryck som "'I/We believe that…' have become common among some scientists, particularly in the fields of evolutionary biology and cosmology. The 'high priests' of this new religion - we'll call it 'scientism' - are the worst offenders, and many have achieved international celebrity status." (Sida 523).  

Som en "ny religion" har evolutionstron sin egen "katekes". Denna "catechism of scientism states that universe and life arose through cosmic accidents over vast period of time, and that therefore our human existens has no defined purpose. Individuals are free to do as they please, as there is no rational scientific basis for moral concepts such as good and bad. We are told that we are not alone in the universe and that, indeed, many universes may exist, of which ours is only one. These dogmas are not, as one would exepect, based on scientific proof in the form of reproducible experimental evidence, but rather are based on speculation of individual beliefs… [A]nd many, especially the young are being subconsciously initiated into the new religion." (Sida 524, 255). Och: "So many of the fundamental dogmas associated with the scientism are held by faith, or to use more appropriate scientific term, speculations. The so-called scientific dogma pertaining to the origins of the universe and of life do not in themselves fulfill one of the essential attributes of the scientific process - that is, having firm and testable evidence. Anything less is thus a faith-based system, which may come as a revelation to many." (Sida 541) 

De misstag som teistiska evolutionister gör med tanke på evolutionsteorin är att de okritiskt anammar hela den evolutionistiska modellen som gör det svårt att se var Gud finns i de evolutionära processerna.  

Den andra delen av boken utgör en kritisk diskussion av den teistiska evolutionen utifrån ett filosofiskt peraspektiv.  

Ganska mycket av denna del av boken handlar om den metodologiska naturalismen. Enkelt uttryckt betyder detta att saker  som har med naturfenomen att göra (processer, orsaker, lagar etc.) måste förklaras med inomvärldsliga metoder. När teistiska evolutionister (teologer och kyrkoledare) adopterar denna filosofi blir de sin egen gravgrävare. Författaren (J P Moreland) skriver: "by adopting theistic evolution, people become the church's gravedigger: the strategy may bring short-term success by keeping a handful scientist from leaving faith, but over long haul, it vill contribute to the secularization of the church." (Sida 651). 

Ett stort problem som teistiska evolutionister måste möta är frågan om den naturliga ondskan, alltså lidandet och onda som orsakas av  naturkatastrofer etc. Varifrån kommer den naturliga ondskan om den inte är en följd av Guds förbannelse efter människans fall? Om det naturliga onda är en del av skapelseordningen, som den teistiska evolutionen förutsätter, varför betrakta det då som något "ont"? 

När teistiska evolutionister förnekar Adams existens betyder detta också att man förnekar ett historiskt fall. Och under jordens flera miljarder år långa historia (med otaliga katastrofer) har livet utvecklats genom död och lidande, eller med Darwins egna ord: "Det mest upphöjda vi alls kan föreställa oss, de högre djurs tillkomst, är alltså en direkt följd av detta krig i naturen, av hunger och död. Det finns en storslagenhet i denna syn på hur livet, med dess många olika krafter, ursprungligen blåstes in i ett litet fåtal former, kanske i bara en enda; och hur det, medan denna vår planet fortsatte sitt kretslopp i enlighet med gravitationens fasta lagar, ur en så enkel början utvecklats och utvecklas vidare mot otaliga former av den yttersta och underbaraste skönhet." Om arternas uppkomst, Natur och kultur, 1994, sida 372.

"In the light of the above… natural evil is seen as inherent in the way God chose to create; no theodicy or defense is necessary", skriver Garret Deweese och citerar Bethany Sollerder (en teistisk evolutionist) som skriver: "'God, it seems, has chosen to use an evolutionary process to create the world even though it is replete with suffering, death and extinction'," och frågar sedan. "'Why'." Och svaret antyder att den teistiska evolutionen antas vara sann. (Sida 688). Jämfört med darwincitatet är det ingen skillnad mellan Darwin och Sollerder. 

I sammanhanget nämner Deweese kretionismen (young earth creationism) och visar hur okomplicerat deras svar på alla dessa svåra frågor är. Gud skapade en fullkomlig värld utan ondska och naturkatastrofer. Dessa är en följd av människans fall. (Sida 689) 

Efterföljande kapitel tar upp relationen mellan vetenskap och Skriften utifrån Francis Bacons "två böcker" koncept (dvs. att Gud har två böcker: skapelsen och Skriften). Man tar åter upp vetenskapens oproportionella ställning som "sista ordet" i fråga om naturen och dess uppkomst. Man behöver inte, skriver Colin  Reeves, ifrågasätta de tidigare liberalteologernas ärlighet men "it is clear that their project was disasterous for the church."  Författaren visar hur "mainline" kyrkor "slip beneath the vawes of contemporary thought, like Debussy's cathédrale engloutie, only occasional muffled chime recalls that once a church was there." (Sida 723) 

Reeves tar också upp konflikten mellan vetenskap (dvs. den moderna materialistiska vetenskapens förklaringar beträffande ursprunget) och Bibeln. Teistiska evolutionister vill hävda att det inte finns någon konflikt. Teistiska evolutionister underkastar sig vetenskapens "svar", modifierar sin syn på skriften, för att harmoniera svaret med vetenskapen och slipper konflikten. Vetenskapen är däremot väldigt flitig att kritisera religiösa (Bibelns) svar på frågor om ursprunget, moral etc. och ofta med en översittarattityd. Vetenskapen, så som den praktiseras idag, har en "profound tendency toward totalitarism", skriver Reeves. Denna inställning gör att all "'opposition tends to be subdued and demoralized to the point where we can no longer identify the damage done'." (Sida 724, 725. Det sista citatet kommer från Bryan Appleyard) Reeves nämner Richard Dawkins som kanske det främsta exemplet på denna sorts attityd.  

När den moderna vetenskapen visar denna attityd mot Skriften slutar den att förgöra "its own foundation, which ultimately derive from God's revelation in Scripture as to his own character and the nature of his creation. Science arose because the Reformers and their heirs rejected the primacy of a figurative, allegorical hermeneutic for Scripture, but the theistic evolution approach to Genesis would turn the clock back in the name of science!" (Sida 729) 

Vetenskapen befinner sig i sin "babyloniska fångeskap" bl.a. därför att mycket av vetenskaplig forskning är beroende av statlig finansiering som gör att det är politiker och inte forskare som är i kontroll. Men det är fortvarande möjligt att Guds Ande "ca release science from its Babylonian captivity", slutar Reeves. (Sida 729)  

Sista kapitlet i denna del av boken tar upp det moraliska medvetandets ursprung utifrån teistisk evolution kontra Intelligent design. Författaren (Tapio Puolimatka) visar att "current evolutionary accounts fail to explain the origin of moral conscience: the human capacity to discern the morally right and good cannot be reduced to a product of the kind of combinatorial processes that are available to the Darwinian account of evolution." (Sida 733). "In this" (logiskt tänkande, förnuft, känslor, etisk reflection etc.), skriver Holmes Rollston III, "humans are unique; there is nowhere in animal behavior the capacity to be reflectively ethical." (Three Big Bangs, Columbia University Press, 2010, s. 116). I sin bok citerar Rollston både Frans de Waal och Jane Goodal som skriver att det är mycket svårt att se moraliskt beteende hos schimpanser. De Waal skriver: "It is hard to believe that animals weight their own interest against the rights of others, that they develop a vision of the greater good of society, or that they feel lifelong guilt about something they should not have done… without language the principles behind such decision cannot be conceptualized, let alone debated." (Som citerad av Holmes Rollston III, 2010, s. 116-117) 

Jane Goodal skriver: "I cannot conceive of chimpanzees developing emotions, one for the other, comparable in any way to the tenderness, the protectiveness, tolerance, and spiritual exhilaration that are the hallmarks of human love in its truest and deepest sense. Chimpanzees usually show a lack of consideration for each other's feelings which in some ways may represent the deepest part of the gulf between them and us." (Som citerad av Holmes Rollston III, 2010, s. 116-117) 

När teistiska evolutionister accepterar darwinismens mekanismer som Guds "metod" att skapa, hamnar man i ett svårt dilemma. Darwinismen kan inte förklara moralens uppkomst. 

Sista kapitlet i denna sektion tar upp frågan om C. S. Lewis relation till evolution, men som jag lämnar här utan kommentarer eftersom den påverkar inte själva frågeställningen i boken. 

Den sista delen i boken lyfter fram teologisk och biblisk kritik av teistisk evolution. I det inledande kapitlet identifierar Wayne Gruden tolv teistiska trospunkter som är i konflikt med Bibelns tre första kapitel. 1. Adam och Eva var inte det första människoparet (de har kanske aldrig existerat). 2. Adam och Eva hade mänskliga föräldrar (om de har existerat). 3. Gud skapade inte Adam direkt från jordens stoft. 4. Gud skapade inte Eva från Adams revben. 5. Adam och Eva var aldrig syndfria. 6. Adam och Eva begick inte den första mänskliga synden eftersom det fanns andra människor långt före Adam och Eva. 7. Människan dör inte p.g.a. Adams synd eftersom det fanns människor långt före Adam och som alltid varit dödliga. 8. Alla människor härstammar inte från Adam och Eva eftersom det fanns tusentals människor bland vilka Gud valde Adam och Eva. 9.Gud skapade inte olika djur och växter genom en särskild skapelse. 10. Gud "vilade" inte från sitt verk eller avslutade sin kreativa aktivitet. 11. Gud skapade aldrig en "mycket god" värld som var fri från "törne och tistlar" så att världen före fallet var en trygg plats. 12. Efter att Adam och Eva hade syndat, förbannade Gud inte världen på ett sätt som skulle ha förändrat den naturliga världen och gjort den fientlig för människan. 

Under resten av kapitlet går Gruden igenom dessa punkter och diskuterar samtidigt skapelseberättelsens historicitet. Gruden slutar kapitlet med följande reflektion: "Because theistic evolution denies the historicity of these twelve events, it also undermines eleven significant Christian doctrines." Dessa handlar om Bibelns trovärdighet, Guds skapelse genom hans mäktiga Ord, de överväldigande indicier i naturen som  vittnar om Guds existens, indicier i naturen som tyder på människans ansvar inför Gud, Guds vishet, Guds godhet, Guds moraliska rättvisa, alla människors likhet, försoningen, uppståndelsen och värdet att förbättra naturen. "In sum, belief in theistic evolution is incompatible with the truthfulness of the Bible and with several crucial doctrines of the Christian faith." (Sida 817)   

De två följande kapitlen visar hur omöjligt teistisk evolution är när man jämför den med både gammal- och nytestamentliga texter. John Currid tar upp fyra olika modeller som kan skönjas inom den teistiska evolutionen och med vilkas hjälp teistiska evolutionister försöker förklara vad skapelseberättelsen egentligen handlar om. Den första modellen kallas för en "funktionell modell". Den andra hävdar att skapelseberättelsen (1 Mos kap 1-3) är en "myt". Det tredje modellen hävdar att 1 Mos. 1-3 är en "bildlig" framställnig i form av "teologisk litteratur". Den fjärde modellen bygger på en föreställning att kapitel 2 i första Moseboken är någon form av en "uppföljare" till kapitel ett. Den femte modeller handlar mer om metod som beskrivs med ordet "etiology" (som handlar om orsaker). 

Den funktionella modellen försöker jämställa skapelseberättelsen med egyptiska och mesopotamiska kosmologier. John Walton, som försvarar den funktionella modellen, har ett helt kapitel ("Ancient Cosmology Is Function Oriented", s. 21ff) i sin bok The Lost World of Genesis One, IVP Academic, 2009. Resonemanget håller dock inte. Även om egyptiska och mesopotamiska skapelsemyter betonade den funktionella aspekten i kosmos är skapelseaspekten väsentlig i dem. Skapelseaspekten är dock mycket mer framträdande i den bibliska berättelsen, men även där beskrivs skapelsen också utifrån ett funktionellt perspektiv, t.ex. beskrivs himlakroppars (solens, månens och stjärnors) funktion som  förmedlare av ljus och som tidmarkörer. Men tyngdvikten ligger i själva skapelsehandlingen.  

Den andra modellen som hävdar att skapelseberättelsen 1 Mos 1-3 är en "myt" är en gammal liberalteologisk föreställning, dvs. att berättelsen inte handlar om historia. Skapelseberättelsen är dock i sin grund "anti-mytisk". Den "avmytologiserar" t.ex. himlakroppar genom att beskriva dem bara som ljuskällor. I de andra myterna betraktas himlakroppar som gudaväsen med namn. 

Den tredje modellen som hävdar att 1 Mos 1-3 är en bildlig framställning utan att koppling till historia. Berättelsen är en teologisk text som upphöjer Gud som skaparen utan att hävda textens historiska fakticitet. Francis Collins (en av de mest kända teistiska evolutionister) frågar om inte skapelsen av Adam och Eva är en "symbolic allegory of the entrance of the human soul into previously soulless animal kingdom?" (The Language of God, Free Press, 2006, s. 207). Nationalencyklopedin beskriver allegorin: "i litteratur och bildkonst en berättelse eller skildring som vill åskådliggöra något annat än det som konkret framställs." (http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/allegori) Om man skulle anta att texten är en allegori, vilken betydelse då får orden som "himmel", "jord", "Gud", "andra dagen", "levande varelser", etc.? 

Den fjärde modellen som hävdar att händelserna i kap 1 och 2 i Första Moseboken är ett "Sequential Schema", dvs. en schematisk följd som innebär att berättelsen kap 1 antas ha kunnat utspelas långt före händelserna i kapitel 2. Denna föreställning har funnits länge inom den liberala teologin som betraktar dessa två berättelser fristående berättelsen som har hämtats från olika källor. 

Den etiologiska metoden i gammaltestamentliga sammanhang går ut på att förklara orsaken till texten i Första Mosebokens andra och tredje kapitel. Enligt denna modell har texten skrivits i syfte att förklara någonting som existerade i författarens samtid. I detta fall hävdar metodens förespråkare att texten berättar egentligen om Israels erfarenhet. Det utlovade landet var det "paradis" Gud hade lett sitt folk till, men Israels olydnad ledde till landförvisningen. Berättelsen om Edens lustgård återger alltså Israels erfarenhet. Adam och Eva lever i Edens lustgård men utvisas därifrån p.g.a. olydnaden. 

Bakom alla dessa försök att förklara skapelseberättelsen vara något annat än den säger sig vara (en återgivning av alltings tillblivelse under sex dagar)  ligger viljan att skapa en harmoni mellan evolution och Bibeln. På Biologos hemsida kan man läsa: "BioLogos invites the church and the world to see the harmony between science and biblical faith as we present an evolutionary understanding of God’s creation." (https://biologos.org/about-us).  

Currid visar dock att ingen av dessa modeller gör rättvisa för de tre första kapitlen i 1 Moseboken. Den litterära genren i 1 Mos 1-3 är en berättande text. Den återger Guds handlingar "i begynnelsen". Läsning av texten i dess vidare sammanhang bekräftar textens genre. Hela den gammal- och nytestamentliga fortsättningen är grundad på skapelseberättelsen. Currid skriver: "The macro-structure of the Bible is a historical account of God's action from beginning to end. If we remove the profoundly historical nature of Genesis 1-3, we will remove the historical foundations on which all the remainder of the Bible rests." (Sida 862) 

Kapitel 29 tar upp frågan om den teistiska evolutionen utgående från Nya testamentet, om den är förenlig med Nya testamentet. Författaren (Guy Prentis Waters) skriver först att det finns två grundläggande frågor som läsaren måste ha klarhet över. "First, Christians properly recognize the New Testament as the final and climatic installment of God's inscriptural revelation to his people (Heb. 1:1-2). As such, New Testament revelation is possessed of a clarity and fullness that, relatively speaking, is lacking in Old Testament revelation. This progressive character of special revelation requires that 'the Old Testament… be read in the light of the New' and not vice versa." (Sida 880) Den andra frågan handlar om "the importance of the New Testament's wittness to Adam concerns the content of that witness." (Sida 880)  

Efter en genomgång av alla texter i NT som nämner Adam och Eva direkt eller indirekt sammanfattar han: "The New Testament authors speak with one voice about the person and work of Adam. Adam is historical man, not mythological or semihistorical. Adam is the first man, specially created by God. Adam is the progenitor of the human race." (Sida 924-925). När teistiska evolutionister förnekar Adams historicitet uppstår många svårlösta frågor, om syndens ursprung och natur, om döden, om den är en "naturlig" del av det mänskliga livet eller en "inkräktare" (som en konsekvens av de första människornas fall).  

Accepterande av den materialistiska evolutionen tvingar teistiska evolutionister att förneka  Adam som en historisk person. Aaron Riches skriver att "the best scientific evidence would seem to contradict outright the traditional teaching of the church. The human race, it seems, derived from an ancestral population of no less than 10,000, and certainly not from a single ancestral couple. There cannot, then, have been a single original `ādām, a lone first human. And neither, moreover, can a sin of origin, a deed, be responsible for the 'out of joint' experience of human history. Whatever the link between Christ and Adam in the Gospel of Luke, whatever the doctrine of the apostle Paul, whatever the church's profession for two millennia: Adam can no longer be thought of as a personal agent or protagonist at the origin of human history. The narrative account of Adam in Genesis may be 'a poetic and powerful allegory,' but it cannot be that Adam himself is a real figure of personal and historical density." (Aaron Riches, "The Mystery of Adam" i William T. Cavanaugh & James K. A. Smith (ed.), Evolution and the Fall, Wm. B. Eerdmans Publishing Company, 2017, s. 120). 

 Att förneka Adams historicitet är ett dråpslag för hela NT. Sådana tankar kring synden och döden "cannot bode well for the gospel. The gospel, we have observed, comes to us in a particular redemptive-historical framework. The work of Christ is set forth and explicated in light of the work of the representative man, Adam. Christ presents solution to our Adamic plight. But if our plight is other (den som teitisk evolution förespråkar) than what the New Testament writes represent it to be, then how can the gospel solution proffered by the New Testament writers be solution to our plight? On what basis van the church proclaim to the world a gospel that poses a solution to a nonexistent problem?" (Sida 925-926) 

I kapitel 30 sammanfattar Gregg R Allison den teistiska evolutionens oförenlighet med den kristna kyrkans historiska förståelse av de centrala läropunkterna i den kristna tron. Den första trosatsen i den apostoliska trosbekännelsen lyder: "Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare." Denna tro har löpt genom hela kyrkans historia ända in till våra dagar. Det är först efter den nya geologins och darwinismens genombrott som kyrkorna började ifrågasätta skapelseberättelsens historicitet. (Se här t.ex. Terry Mortenson, The Great Turning Point, Master Books, 2012 (2004)). Teistiska evolutionister brukar förklara Adams existens genom att tala om pre-adamiter. T.ex. en av de "stora" evangelikala teologerna, John Stott har skrivit: "My acceptance of Adam and Eve as historical is not incomptible with my belief that several forms of pre-Adamic 'hominid' may have existed thousands of years previously… It is conceivable that God created Adam out of one of them." (sida 950 som citerad av Allison) Allison sammanfattar: "In summary, theistic evolution encounters numerous obstacles: … logical contradictions, convoluted and scientifically vacuous explanations, biblical misinterpretations, and the like." (Sida 951) Till slut vill Allison påpeka att hans text "does not demonstrate or imply that Christian leaders who embrace theistic evolution are not or cannot be true disciples of Jesus Christ. But this chapter does show that Christian leaders who hold to theistic evolution stand outside the church's historical position." (Sida 952) 

Sista kapitlet I boken handlar om B. B. Warfields (en evangelikal teolog som verkade under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet) syn på evolution, men den är inte aktuell för min recension här. 

Mitt omdöme om boken är att den är mycket läsvärd. Naturligtvis kan man inte hålla med om allt som sägs i boken, t.ex. när J. P. Moreland försvarar en form av substans dualism, nämligen att människan består av två substanser, av det materiella och av det icke-materialla, "själen" (sida 652), som ofta betraktas som "odödlig" (sida 937). Att Moreland försöker stödja sin syn på "odödlighet" genom att hänvisa till "nära döden" upplevelser (sida 655) är anmärkningsvärt i en bok som denna. Den bibliska synen på människan är att hon är enhet. Gud skapade människan av "markens stoft" (āfār på hebreiska), blåste in i människan "livsanden" (nišmah på hebreiska) och människan blev "levande varelse" (nefeš hajja, 1 Mos. 2:7) eller "levande själ" (inte att människan blev en varelse med en odödlig själ). Samma uttryck, nefeš hajja, används också om djuren (se t.ex. 1 Mos. 20, 24, 30; 9:12; Hes. 47:9 etc.). Det unika i människans är inte att hon är en "själ" utan att hon är Guds avbild och lik honom. Det framgår annars inte riktigt vilken åsikt de övriga författarna har i denna specifika fråga. 

Boken är intelligent design (ID) rörelsens anhängares kritik av teistisk evolution. Bland författare finns också några kreationister (i ordets vanliga betydelse). En del författare är noga med att poängtera att det inte tar ställning i den frågan (om man är ungjords kreationist eller gammaljords kreationist) eftersom bokens syfte inte är att diskutera åldersfrågor.  

Som kreationist läser man dock boken med stor behållning. Många frågor som tycks vara svårlösta, får sin "naturliga" lösning i ett bibliskt skapelsetroperspektiv. Universum, jorden och livet skapades av Gud "i begynnelsen". Ett minne av detta begynnelse är Guds vila på  den sjunde dagen efter avslutat verk. Varje vecka påminner den oss om Guds verk i skapelsen. Skapelsetron ger också ett rakt och  enkelt svar på ondskans och dödens intrång i Guds goda skapelse. Människan skapades som syndfri avbild till Gud. Hon föll och konsekvenserna är synliga för oss alla. Skapelseberättelsen ger också bakgrunden till Jesu människoblivande. Han kom för att försona den fallna människan och ge ett hopp om en ny början när allting är återställt i "en ny himmel och [på] en ny jord" (Upp. 21:1)

Dela den här sidan