Vi är alla väl medvetna om att allting i naturen håller på att förfalla. Bilarna rostar (se bilden nedan). Färgen på huset faller av. Hemmet blir med tiden allt stökigare, osv. osv. Varför går saker och ting neråt? Svaret är: Entropi! Ibland brukar man tala om entropi som "tidens pil". Tiden "går" enkelriktad "mot framtiden". Oordningen ökar ständigt. I Nationalencyklopedin finner man följande beskrivning av entropilagen,
Naturligtvis uppstår frågan: varför entropin? När och hur började entropin verka i vårt universum? Det är svårt att hitta något uttömmande (vetenskapligt) svar på denna fråga. De som tror på Big Bang menar att vid Big Bang var universums energi i maximum (jämvikt). Sedan dess har den minskat. Tack vare denna förvandling av universums energi till mindre användbara former, menar man, har alla stjärnor, galaxer, livet och alla levande organismer blivit till. Naturligtvis är sådana föreställningar exakt det motsatta till vad entropilagen egentligen säger! Lagen säger ju att oordningen ökar ständigt. Jeremy Rifkin skriver:
Jeremy Rifkin with Ted Horward, Entropy. A New Worldview, Bantam Books, 1980, s. 46
Entropibegreppet blev känt genom den tyske fysikern Hermann von Helmholtz' arbete 1854. Han poängterade att universum håller på att använda den tillgängliga energin och att inom en begänsad tid kommer denna energi att ta slut. Innan entropibegreppet blev känt hade man föreställt sig att universum var på väg mot en härlig evolutionär framtid. Men som John D. Barrow och Frank J. Tipler skriver kom erntropibegreppet att
John D. Barrow och Frank J. Tipler, The Anthropic Cosmological Principle, Clarendon Press. Oxford, 19, s. 166, kursiv deras.
(Teloelogi är grekiska och betyder "mål", "ändamål". Dysteleologi är på ett sätt mutsatsen, men i den meningen som prefixet "dys" antyder. "Dys" är grekiska och betyder "miss", "svår", något "olycksbådande", "illavarslande") Idag talar man om universums värmedöd i en avlägsen framtid (något som tas som mycket illavarslande för universums och livets framtid).
Insikter i entropi var en dråpslag för alla positiva föreställningar om universums härliga framtid. En del teologer (som den katolska teologen Tellaird de Chardin) laborerade med iden om en Gud som håller på att evolvera tillsamans med kosmos.
Men tillbaka till frågan: hur fick universum sin energi (och ordning) i början? Entropilagen säger ju att alla system tenderar att gå mot ett tillstånd av jämvikt. Hur kom det sig att universum är så långt ifrån jämvikt? Sakernas tillstånd är ju så att universum tidigare var mer ordnat än nu. Solen hade mer tillgänglig energi för 1000 år sedan än nu. Jordens resurser var rikare tidigare än nu.
Modern evolutionär kosmologi säger att allt detta kan härledas till och från Big bang. Men faktum är att en naturalistisk explosion (som big bang) skapar ingen ordning utan förstör den. Om big bang hade en (nästan) oändlig mängd energi när den ägde rum, måste den har skapat ett (nästan) oändligt kaotiskt tillstånd av energi/materia, dvs en jämvikt! Hur kunde universum senare bli så högt organiserat ur denna jämvikt? Entropilagen säger att det inte är möjligt! Axel Williams och John Hartnett skriver:
Axel Williams, John Hartnett, Dismantling The Big Bang, Mater Books, 2005, s. 107.
Vad blir då alternativet? Skapelsen! Williams och Hartnett fortsätter på samma sida: "Den bibliska modellen är, i motsats till ovan, konsistent med entropilagen. Skaparen organiserade i begynnelsen skapelsen, och efter detta har entropin ökat i enlighet med entropilagen."
När man läser skapelseberättelsen upptäcker man att den är helt i harmoni med entropilagen. Gud skapade ett välstrukturerat universum med värmeskillnader: kallt universum, varma stjärnor, som vår sol, som gör alla energikrävande processer möjliga på vår jord. Även om entropin ständigt ökar upphåller Gud samtidigt universum. Den nuvarande skapelsen är på väg mot en upplösning, men inte genom en avlägsen naturalistisk värmedöd, utan genom ett gudomligt ingripande vid tidens slut. (Läs Andra Petrusbrevet kapitel 3.)