Entropi. Ordnade system blir mindre ordnade och mer kaotiska ju längre tiden går.

Vi är alla väl medvetna om att allting i naturen håller på att förfalla. Bilarna rostar (se bilden nedan). Färgen på huset faller av. Hemmet blir med tiden allt stökigare, osv. osv. Varför går saker och ting neråt? Svaret är: Entropi! Ibland brukar man tala om entropi som "tidens pil". Tiden "går" enkelriktad "mot framtiden". Oordningen ökar ständigt. I Nationalencyklopedin finner man följande beskrivning av entropilagen,

• entropilagen, vanlig benämning på termodynamikens andra huvudsats. Lagen innebär att entropin, som kan sägas vara ett mått på oordning, hela tiden ökar inom ett slutet system. Ordning kan tillskapas, t.ex. genom industriella processer där energi koncentreras eller materia anrikas eller formas, inom delar av ett system men bara till priset av än mer oordning inom andra delar av systemet så att nettoeffekten blir ökad entropi. En konsekvens av lagen är att spontana händelser går i sannolik riktning mot ökande oordning. Tillskapande av ordning är en tvingad process i osannolik riktning. Entropilagen har fundamental betydelse för förståelsen av processer och händelser. Att vi måste städa och damma är ytterst en följd av entropilagen.

Naturligtvis uppstår frågan: varför entropin? När och hur började entropin verka i vårt universum? Det är svårt att hitta något uttömmande (vetenskapligt) svar på denna fråga. De som tror på Big Bang menar att vid Big Bang var universums energi i maximum (jämvikt). Sedan dess har den minskat. Tack vare denna förvandling av universums energi till mindre användbara former, menar man, har alla stjärnor, galaxer, livet och alla levande organismer blivit till. Naturligtvis är sådana föreställningar exakt det motsatta till vad entropilagen egentligen säger! Lagen säger ju att oordningen ökar ständigt. Jeremy Rifkin skriver:

• Det är verkligen märkligt att vi i den moderna världen är villiga att se universums historia som att den började i ett fullkomligt tillstånd och håller på att gå mot förintelse och kaos. Ändå fortsätter man att hålla fast vid uppfattningen att jordens historia går i exakt motsatt riktning, dvs. att den håller på att röra sig "progressivt" från kaos till en mer ordnad värld. Denna motsägelse är så skriande att intresset för att formulera kosmologiska teorier för att kringgå entropin inte behöver komma som någon större överraskning.

Jeremy Rifkin with Ted Horward, Entropy. A New Worldview, Bantam Books, 1980, s. 46

Entropibegreppet blev känt genom den tyske fysikern Hermann von Helmholtz' arbete 1854. Han poängterade att universum håller på att använda den tillgängliga energin och att inom en begänsad tid kommer denna energi att ta slut. Innan entropibegreppet blev känt hade man föreställt sig att universum var på väg mot en härlig evolutionär framtid. Men som John D. Barrow och Frank J. Tipler skriver kom erntropibegreppet att

• starkt ifrågasätta föreställningen att universum är i en progressiv process mot ett mål. Det håller snarare på att använda den lagrade, tillgängliga, energin som fanns i början. Faktum är att universum håller på att röra sig bort från ett högre stadium till ett lägre. Med andra ord: universum är inte teleologiskt utan dysteleologiskt.

John D. Barrow och Frank J. Tipler, The Anthropic Cosmological Principle, Clarendon Press. Oxford, 19, s. 166, kursiv deras.

(Teloelogi är grekiska och betyder "mål", "ändamål". Dysteleologi är på ett sätt mutsatsen, men i den meningen som prefixet "dys" antyder. "Dys" är grekiska och betyder "miss", "svår", något "olycksbådande", "illavarslande") Idag talar man om universums värmedöd i en avlägsen framtid (något som tas som mycket illavarslande för universums och livets framtid).

Insikter i entropi var en dråpslag för alla positiva föreställningar om universums härliga framtid. En del teologer (som den katolska teologen Tellaird de Chardin) laborerade med iden om en Gud som håller på att evolvera tillsamans med kosmos.

Men tillbaka till frågan: hur fick universum sin energi (och ordning) i början? Entropilagen säger ju att alla system tenderar att gå mot ett tillstånd av jämvikt. Hur kom det sig att universum är så långt ifrån jämvikt? Sakernas tillstånd är ju så att universum tidigare var mer ordnat än nu. Solen hade mer tillgänglig energi för 1000 år sedan än nu. Jordens resurser var rikare tidigare än nu.

Modern evolutionär kosmologi säger att allt detta kan härledas till och från Big bang. Men faktum är att en naturalistisk explosion (som big bang) skapar ingen ordning utan förstör den. Om big bang hade en (nästan) oändlig mängd energi när den ägde rum, måste den har skapat ett (nästan) oändligt kaotiskt tillstånd av energi/materia, dvs en jämvikt! Hur kunde universum senare bli så högt organiserat ur denna jämvikt? Entropilagen säger att det inte är möjligt! Axel Williams och John Hartnett skriver:

• Hur kunde vårt universum komma så långt från jämvikten? Detta är en central utmaning för alla naturalistiska kosmologier, nämligen, om vi utgår ifrån att universum i dag inte är i ett jämviktstillstånd och om vi vrider dess historia bakåt i tiden, får vi ett universum som är längre och längre borta från jämvikten. Detta betyder alltså att universum var mer strukturerat ju längre tillbaka i tiden man går. Detta är mycket obekvämt för ateister eftersom det tyder på ett mycket högt strukturerat universum i början. Detta medges vanligtvis av big bang teoretiker vara ett oförklarligt problem. (Jfr citatet ovan från Rifkin).

Axel Williams, John Hartnett, Dismantling The Big Bang, Mater Books, 2005, s. 107.

Vad blir då alternativet? Skapelsen! Williams och Hartnett fortsätter på samma sida: "Den bibliska modellen är, i motsats till ovan, konsistent med entropilagen. Skaparen organiserade i begynnelsen skapelsen, och efter detta har entropin ökat i enlighet med entropilagen."

När man läser skapelseberättelsen upptäcker man att den är helt i harmoni med entropilagen. Gud skapade ett välstrukturerat universum med värmeskillnader: kallt universum, varma stjärnor, som vår sol, som gör alla energikrävande processer möjliga på vår jord. Även om entropin ständigt ökar upphåller Gud samtidigt universum. Den nuvarande skapelsen är på väg mot en upplösning, men inte genom en avlägsen naturalistisk värmedöd, utan genom ett gudomligt ingripande vid tidens slut. (Läs Andra Petrusbrevet kapitel 3.)